Se även den engelska utgåvan.
... Jag hoppas att de här fyra arken vinner Ditt gillande. Att Du hittills varit belåten betyder för mig mer än vad någon annan kan komma att säga om mitt arbete. Jag vill i alla händelser hoppas att borgarna skall ha mina karbunklar i gott minne för resten av livet. Här har vi nya bevis på vilka fähundar det finns! Kommissionen för kontroll av barnarbetet - Children Employment Commission - har, som Du vet, nu fungerat i fem år. En följd av dess första rapport, som publicerades 1863, blev att en del "åtgärder" genast vidtogs mot verksamheten inom de utpekade branscherna. Vid inledningen av denna session hade tory-regeringen genom den sentimentala snyftfiguren Walpole lagt fram ett lagförslag, där alla denna kommissions framställningar skulle bifallas, låt vara i ytterst begränsad omfattning. De berörda industriherrarna, bland dem de stora metallfabrikanterna och framför allt "hemarbetets" blodsugare, blev illa åtgångna men hade vett att hålla käft. Nu framlägger de emellertid en petition för parlamentet, i vilken de begär - en ny undersökning! Den gamla påstås ha varit partisk!
De räknar med att reformbillen skall dra all offentlig uppmärksamhet till sig, så att den här saken kan fifflas igenom i smyg och i all gemytlighet, samtidigt som fackföreningarna seglar i motvind. Det värsta i rapporterna är dessa figurers egna uttalanden. De vet mycket väl att den enda förändring en ny undersökning kan leda till är - en femårsperiod av förnyad exploatering, men det är just precis "vad vi borgare önskar"! Lyckligtvis gör min ställning inom Internationalen att jag kan sabotera dessa fina jyckars finurliga uträkningar. Saken är utomordentligt viktig. Det är fråga om avskaffandet av tortyren för en och en halv million människor - de vuxna manliga arbetarna inte inräknade!
När det gäller utvecklingen av värdeformen har jag både följt och inte följt Ditt råd; även här ville jag nämligen handla dialektiskt. Det betyder att jag 1) skrivit ett tillägg, där jag skildrar samma sak så enkelt som möjligt och så skolmästaraktigt som möjligt, och 2) i enlighet med Ditt råd delat upp de olika utvecklingsfaserna med hjälp av paragraftecken etc. samt försett dem med egna överskrifter. I förordet säger jag sedan att den "icke-dialektiske" läsaren kan hoppa över sid. x-y och i stället läsa detta tillägg. Jag syftar då inte endast på filistrar utan även på vetgiriga ungdomar etc. Saken är alltför avgörande för att kunna förbigås. Herrar ekonomer har hittills förbisett det enkla faktum att formen 20 alnar linneväv = en rock endast utgör en outvecklad bas för formen 20 alnar linneväv = 2 pund sterling, med andra ord att den enklaste varuformen, där värdet ännu inte anges i förhållande till andra varor utan endast till den egna varans naturaform, innehåller penningformens hela hemlighet och därigenom också - innerst inne - alla borgerliga former av arbetsprodukten. I den första framställningen har jag undvikit utvecklingens svårighet genom att presentera värdeuttryckets egentliga uppbyggnad först när det uppträder i utvecklad form, som penninguttryck.
När det gäller Hoffmann har Du alldeles rätt. I slutet av det tredje kapitlet av min bok skall Du för övrigt märka att när jag berör forna tiders "mästers" förvandling till kapitalist - ett resultat av enbart kvantitativt ändrade förhållanden - då anför jag Hegels upptäckt av lagen om den enbart kvantitativa förändringens förvandling till kvalitativ förändring och hävdar att den gäller såväl för historien som för naturvetenskapen. I en not till texten (vid den tiden hade jag just tagit del av Hoffmanns synpunkter) nämner jag molekylarteorin, men däremot inte Hoffmann, som ju inte kommit på den utan endast gett den en klarare utformning; i stället nämner jag Laurent, Gerhardt och Wurtz, av vilka den sistnämnde är den egentlige upphovsmannen. Efter att ha läst Ditt brev kom jag att dunkelt erinra mig hur det låg till, och för säkerhets skull kontrollerade jag saken i mitt manuskript ...