Någon motivering för en ny svensk upplaga av "Kapitalet", Marx' huvudarbete, är väl egentligen överflödig. Rickard Sandlers år 1930-31 utkomna översättning har i åtskilliga år varit försvunnen ur bokmarknaden, och i varje fall har ett behov länge förelegat av en svensk upplaga i modernare språklig dräkt. Marx skrev visserligen en oerhört tung och "massiv" tyska, men jag tror inte att man av pietetsskäl bör översätta honom till en lika tung och svårläst svenska, i synnerhet som ett helt sekel förflutit, sedan första bandets första upplaga utkom.
Det är inte heller fråga om att "rädda ur glömskan" något gammalt ärevördigt fornminne, som på sin höjd har musealt intresse. Marx och marxismen är nämligen just i vår tid mera aktuella än kanske någonsin. En hel rad s.k. socialistiska partier har visserligen "avskaffat" eller "reviderat" Marx eller helt enkelt stoppat undan honom i garderoben - men han har ideligen kommit tillbaka, ty marxismen är odödlig, medan reformismen och revisionismen dagligen bevisar sin oförmåga att lösa de politiskt-ekonomiska problemen.
Det är oerhört glädjande, att ungdomen har börjat engagera sig i de stora världsproblemen och därvid helt enkelt kräver att få kunskap om Marx och hans verk. De unga har tröttnat på historieböckernas valhänta försök att bortförklara Marx. Under sådana förhållanden vore det en genant brist att inte kunna presentera "Kapitalet" på svenska. Marx var visserligen tysk och skrev helst på tyska, men i våra svenska skolor - även de högre - har ju tyskan under de senaste decennierna degraderats till andra, ibland t.o.m. tredje plats bland de främmande språken på schemat, varför ungdomens kunskaper i tyska är minimala i jämförelse med kunskapsnivån i engelska (och amerikanska). Det vore därför orealistiskt att hänvisa de unga till att läsa Marx på originalspråket.
Vi har strävat efter att göra en läsbar svensk översättning av "Kapitalet", en översättning som återger Marx' tankar på ett begripligt språk men utan att fuska bort något av korrektheten i innehållet. Vi har också sökt göra boken extra läsvärd genom att ta med en del intressanta bilagor, som är vanliga i moderna tyska upplagor men inte tidigare varit översatta till svenska. Dessa bilagor är inga löst påhängda prydnadssaker, utan de består av sådant material som bidrar till att ge en bild av marxismens historiska bakgrund.
Som huvudförlaga till föreliggande översättning har vi använt en modern östtysk utgåva av 4:e tyska upplagan, utgiven av Friedrich Engels 1890. Vid sidan härav har det varit ett speciellt nöje att läsa en norsk upplaga, utförd av Erling Falk och utgiven 1930-32. Falks översättning är i sitt slag ett mästerverk, skrivet på en klar och lättläst norska, men då han inte alltid var så noga med den vetenskapliga exaktheten, måste hans översättning användas med försiktighet. Vidare har Kautskys tyska folkupplaga (2:a ed. 1919) använts som jämförelsematerial, liksom givetvis även Sandlers svenska översättning.
[...]
I företalet till den engelska upplagan säger Engels, att "alltid något av originalets hela och fulla innebörd måste gå förlorat vid översättningen". Det är tyvärr sant. På ett annat ställe lovordar Engels (som själv var ett språkgeni) det engelska språket för dess smidighet och rika variationsmöjligheter i jämförelse med den ohanterliga tyskan. Man undrar, vad hans omdöme i så fall skulle ha blivit om svenskan. "Ärans och hjältarnas språk" är på många sätt svårhanterligt vid översättning från tyska, inte minst när det gäller den politiska ekonomins speciella terminologi.
Det är med en känsla av ödmjukhet och egen otillräcklighet man lämnar ifrån sig detta översättningsmanus. Men arbetsuppgiften har varit stimulerande, och man ville gärna hoppas, att läsarna av denna svenska upplaga skall förstå Marx, när han i förordet till den franska upplagan säger: "Det finns ingen kungsväg till kunskapen, och endast den, som inte skyr mödan att klättra uppför dess branta stigar, har utsikt att nå dess ljusa höjder."
Kolsva i november 1968.
Ivan Bohman