Ur Fjärde Internationalen 3/1996
Svärmen av dödsläger över jordens yta
Ekonomins gaskamrar är fruktansvärt effektiva
Vi lever i en tid av multiplicerade Belsen Treblinka
Byarna i världens hungerdistrikt har fler namn
Så lyder en strof ur svit 249 i Göran Sonnevis diktsamling Det omöjliga, där han slungar det ekonomiska folkmordets realitet rakt i ansiktet på oss — med det faktum att 40 000 barn dör i svält varje dag som den kanske allra mest bestialiska aspekten.
Sonnevis diktsamling kom ut 1975 och vår värld har knappast blivit mer rättvis sen dess.
Tvärtom har klyftor, ojämlikhet och ekonomiska beroenden accentuerats.
Att världens 358 miljardärer (i dollar) har tillgångar som överskrider den samlade årsinkomsten för länder med 45 procent av världens befolkning är bara en alltför talande illustration över de milsvida klyftorna mellan rik och arm på vårt klot.
Många länder i tredje världen, främst i Afrika söder om Sahara, har under de två senaste decennierna drivits än djupare in i fattigdomen och hamnat än mer på efterkälken. Svår skuldsättning och fallande råvarupriser har i många fall vänt något, som åtminstone såg ut som de första stapplande stegen ut ur fattigdomen, till sin motsats.
I dag har tredje världen en nettoskuld på ungefär 1 000 miljarder dollar — en hisnande summa. Exportinkomster går snarare direkt till räntor och amorteringar på gamla lån än till skolor och sjukhusbyggen. Ekonomiska och politiska styrkeförhållanden har på ett drastiskt sätt förändrats i vår värld. Med hjälp av skuldkrisen har Internationella valutafonden och Världsbanken (institutioner som helt kontrolleras av de rika industriländernas härskande etablissemang) tillskansat sig en makt som nästan saknar historiskt motstycke. I skuldkrisens svallvågor har villkoret för nya lån varit genomförandet av nyliberala ekonomiska program. Vissa bedömare hävdar exempelvis att dessa program påverkat de afrikanska ekonomierna på ett mer djuplodande och penetrerande sätt än vad kolonialismen gjorde.
Det är inte heller enbart tredje världen som blivit utsatt för denna nyliberala offensiv. Över hela vår värld har de härskande etablissemangen gått till attack mot sociala landvinningar och rättigheter. Sverige, med en socialdemokratisk regering som av internationell finansmedia tilldelats epitet ”världsmästare i åtstramningspolitik”, är bara en avspegling i det lilla av denna större process.
Det Amsterdambaserade Internationella institutet för forskning och utbildning (IRRE) har tillsammans med Kommittén för avskrivning av tredje världens skuld (COCAD), med säte i Bryssel, givit ut en skrift med titeln IMF, Världsbanken och WTO — den fria marknadens fiasko — som ett dubbelnummer (24/25) i IRRE:s skriftserie Notebooks for Study and Research.
Vi har valt att ägna detta nummer av FI till ett urval av artikelöversättningar från Notebooks 24/25.
Vår strävan är att framvisa en bred bild av mönster, sammanhang och bakgrund med tredje världen, skuldkrisen och IVF/Världsbanken som fokus — till det nuvarande tillståndet av orättvisa i vår värld.
I dag är flödet av kapital från Afrika till i-länderna större än kapitalflödet från i-länderna till tredje världen — de rikare blir rikare, de fattiga blir fattigare. Eric Toussaint och Denise Comanne granskar penningströmmar, beroendeförhållanden och klyftor i en ”ny världsordning” som på ett märkbart sätt påminner om den gamla.
Nycklarna till världens bankvalv finns i vår tid hos de övernationella organisationerna Internationella Valutafonden och Världsbanken. Och gud nåde den som sätter sig upp mot dessa ”kapitalets överstepräster”. Susan George, u-landsforskare på Transnationella institutet i Amsterdam, ger oss en beskrivning av detta ”tvillingpars” framväxt, internstruktur och dess i dag exempellösa globala maktdominans.
Hur uppkom skuldkrisen? Hur stor är skulden i dag? Vilken betydelse har den för den världsekonomiska utvecklingen i allmänhet och tredje världens i synnerhet? Jacques Bournay försöker att bena ut problematiken bakom statistiken.
En djupare socioekonomisk penetration i Afrika än vad kolonialismen en gång i tiden förde med sig, är det omdöme som vissa kritiska bedömare ger till de så kallade stabiliseringsavtalen och anpassningsprogrammen. Michel Chossudovsky, professor vid Ottawa University i Kanada, går igenom de politiska kraven bakom dessa avtal och lån och dess konsekvenser.
I dag understryker alltid Världsbanken sitt ”miljömässiga samvete”. Efter en stark kritik mot en rad av banken finansierade projekt i tredje världen, har den — åtminstone i sin yttre attityd — tvingats att ändra image. Men är det frågan om en reell kursändring eller bara opinionsmässig kosmetika? Christian Ferrié synar banken i dess ekologiska sömmar.
Vete-, kött- och smörberg i den rika västvärlden — den stora jordbrukspolitiska huvudvärken är att det produceras ”för mycket”. Barn med uppspända magar, apatiska gamlingar, uttröttade kvinnor — ingen kan undgå att beröras av katastrofbilderna från den fattiga världen. I ena ändan överflöd, i andra ändan svält och armod — varför? Michel Chossudovsky ger oss en liten inblick i ”världssvältens politiska ekonomi”
Dessutom har vi tillfogat en recension av Stefan De Vylders bok Om fattigdomen och rättvisan i världen som har en direkt koppling till de problemställningar som artikelöversättningarna tar upp.
Detta nummer ges ut i samarbete med organisationen Solidaritet utan gränser.
Med vänlig hälsning, Anders Karlsson, redaktör för detta nummer.