Ur Fjärde internationalen 4/1996
Detta nummer ägnas åt arbetstidsförkortning och åt vad som händer när produktionen rationaliseras.
Efterkrigstidens välfärdsexpansion i OECD-länderna bröts i början av 1970-talet fast det dröjde in på 90-talet innan konsekvenserna blev påtagliga för löntagarna i Sverige. Vi har nu en arbetslöshet på omkring 13 procent, vilket är mer än genomsnittet i EU.
Ove Holmström undersöker varför kravet på arbetstidsförkortning som ett kampmedel mot arbetslösheten fått anslutning i exempelvis Tyskland men inte i Sverige.
I en kortfattad översikt går Kjell Östberg igenom arbetstidsfrågan i Sverige och lyfter fram hur frågan är en social fråga par exellence.
När kravet på en arbetstidsförkortning ska omsättas till ett genomförbart förslag med rimliga chanser till att kunna genomföras, då kommer frågorna. Ska den vara kollektiv och allmän eller individuell och frivillig? Måste arbetstidsförkortningen samordnas med förlängd maskintid? Varifrån ska pengarna tar? Är den radikal nog? Gauches Unies (Den förenade vänstern) i Belgien tar upp dessa frågor i sitt förslag till en arbetstidsförkortning. Ett förslag som bland annat kom upp till debatt i ett diskussionsprogram om just arbetstidsförkortning i belgisk TV, där förutom företrädare för Gauches Unies även satt män som finansministern Maystadt.
Arbetarklassen har alltid varit oenhetlig. Den största skiljelinjen går mellan de utbildade fackarbetarna och de oskolade arbetarna. Vad betyder då den senaste tekniska utvecklingen med ett minskat antal industriarbetare, stärks arbetarklassen eller försvagas den? Keith Mann går igenom historiska märkeshändelser och efterkrigstidsdebattens viktigaste argumentation för att klargöra hur just de utbildade yrkesarbetarna har agerat.
Produktionsrationaliseringar har för företagsledningar alltid setts som medlet för att både överbrygga intressemotsättningar och öka avkastningen. Jörgen Bönig går igenom de viktigaste problem som måste lösas. Han påvisar att de lösningar som blivit resultatet vilar på reella fakta, tekniska som sociala. Han redogör för innebörden i taylorismen, fordismen och den magra produktionen.
Med vänlig hälsning Per-Erik Wentus, redaktör för detta nummer.