Originalets titel: Leon Trotsky Hits Back at N.Y. Daily News Slanders (Publicerad i Socialist Appeal 14 januari 1939)
Översättning: Göran Källqvist
HTML: Martin Fahlgren
Amerikanska redaktörens anmärkning: New York Daily News har inlett en kampanj av illvilliga angrepp mot de mexikanska arbetarna och den politik av exproprieringar som den mexikanska regeringen driver. En rad artiklar av en viss Fred Pasley framställer Mexiko som ett land styrt av ”anarki och de röda”. I ledare har News på senare tid anklagat Leo Trotskij för att vara den verkliga makten bakom president Cárdenas. Pasley skickade Trotskij en rad frågor, som den sistnämnde gick med på att besvara om News i sin tur gick med på att publicera dem i sin helhet. Intervjun publicerades i News förra veckan. Trotskijs svar till Pasley följer:
1. I en ledare den 29 oktober 1938 skrev News bland annat att ”Trotskij är vän och rådgivare till Cárdenas”, och att du därmed stod bakom exproprieringarna av oljefyndigheter i Mexiko. Din advokat, Albert Goldman, har krävt att News ska dra tillbaka ledaren. Vill du vara vänlig att tillkännage din personlig åsikt om News påståenden är sanna eller falska.
2. Det har, troligen på grund av att Cárdenas’ regering gav dig asyl, ofta gjorts gällande i pressen i USA att du inspirerade en stor del av president Cárdenas’ politik, och även att han ofta har rådgjort med dig, i synnerhet vad gäller sin jordbrukspolitik och regeringens övertagande av industrier till fördel för arbetarna. Är det sant?
Svar: Eftersom din redaktion via telegram har förbundit sig att återge mina svar i sin helhet besvarar jag gärna dina frågor. Daily News’ redaktörer har i sina artiklar om Mexiko, dess regering och mitt påstådda deltagande i den mexikanska politiken, uttryckt sig med en berömvärd öppenhjärtighet som kan framstå som brutal. Jag ska försöka undvika att vara brutal, men utan att minska öppenhjärtigheten.
Har aldrig träffat Cárdenas
Daily News’ påstående (29 oktober 1938) att Trotskij är ”vän och rådgivare till Cárdenas” är helt felaktigt. Jag har aldrig haft äran att träffa general Cárdenas eller tala med honom. Jag har inte haft skriftliga kontakter med honom, utöver de som gäller rätten till asyl. Jag har inte haft och har inte varken direkta eller indirekta kontakter med några andra medlemmar i regeringen. Jag har inte sysslat med, och sysslar inte med någon politisk aktivitet som har samband med landets inrikespolitiska liv, om vi inte räknar med mina avslöjanden av det förtal som stalinistiska agenter har spridit mot mig här. Slutligen ligger Fjärde internationalens program, som jag stöder, väldigt långt från den mexikanska regeringens program.
Det är å andra sidan inte svårt att inse att den mexikanska regeringen, som vill upprätthålla sitt lands nationella anseende, aldrig skulle söka råd från en utländsk invandrare. Jag fick precis som de flesta andra medborgare reda på den mexikanska regeringens jordbruks- och andra åtgärder via tidningarna.
På grundval av vilka uppgifter drar din tidning sina slutsatser? Uppenbarligen på basis av det enda faktum att general Cárdenas’ regering gav mig rätt till asyl. Är det inte ohyggligt? Som ett resultat av min kamp mot det imperialistiska kriget kastades jag 1916 ut från Europa, och fick asyl i USA. Utan pass, utan visum, utan några absurda och förödmjukande formaliteter! Era immigrationsmyndigheter ville bara veta att jag inte hade trakom, men var helt ointresserade av mina åsikter. Men jag dristar mig att påstå att mina åsikter var lika illa för 22 år sedan som nu. Men på den tiden föll de inte någon in att dra slutsatsen att president Wilson hade givit mig asyl för att få användning för mina ”råd”.
Rätten till asyl
Du kanske kommer att invända att det var i ett avlägset förflutet, när USA ännu inte hade befriat sig från sitt barbariska arv, och att civilisationens nuvarande blomstring började först efter det stora ”befrielsekriget för demokrati”. Jag tänker inte diskutera det. Den demokratiska civilisationen verkar nu ha nått en sådan blomstring att själva det faktum att den mexikanska regeringen ger mig asyl genast ger upphov till hypotesen: denna regering sympatiserar uppenbarligen med Trotskijs uppfattningar. Tillåt mig dock säga att det inte är demokrati att ge asyl till sina anhängare. Det gör Hitler, Mussolini, Stalin. Det gjordes förr i tiden av den ryska tsaren och den turkiske sultanen. Om vi verkligen tittar på rätten till asyl, så förutsätter den också gästfrihet mot politiska motståndare. Jag tillåter mig att tro att general Cárdenas’ regering inte beviljade mig gästfrihet på grund av sympati med mina politiska uppfattningar, utan på grund av respekt mot sina egna.
3. Kansas’ tidigare guvernör, Henry J Allen, besökte på hösten 1938 Mexiko. Han deltog i ett seminarium med amerikanska turister i din bostad i Mexico City. Senare skrev han bland annat: ”Under de senaste veckorna har Cárdenas skickat sändebud över hela Latinamerika för att predika fördelarna med konfiskeringar … Det är lätt att gissa vem som lärde honom det – Trotskij … Lombardo Toledano som reste till Ryssland för att studera det sovjetiska systemet och som är anhängare till Trotskij, etc.…” Allen upprepade nyligen kärnan i dessa anklagelser i New York City. Var god uppge om dessa anklagelser är sanna eller falska.
Svar: Jag har besvarat Allens insinuationer i den mexikanska veckotidningen Hoy, och du kan använda hela mitt svar. Vad gäller mitt liv och mina aktiviteter i Mexiko så finns det inte ett sant ord i Allens artiklar och tal. I din fråga återger du själv Allens påstående att fackföreningssekreteraren Lombardo Toledano är ”anhängare” till mig. I Mexiko kan denna mening bara framkalla ett rungande skratt, kanske inte så smickrande för den före detta Kansasguvernörens rykte. Det räcker att säga att min egendomliga ”anhängare” i sina tal och artiklar systematiskt upprepar att jag förbereder … ett störtande av general Cárdenas’ regering. Vad har han för grund för dessa påståenden? Samma som din tidning. Vad är hans syfte? Att se till att jag överlämnas i GPU:s händer. Jag föreslog Toledano att det skulle bildas en opartisk kommission för att offentligt bekräfta hans uttalanden. Toledano undvek givetvis att svara. Jag är beredd att ge den före detta guvernören samma förslag. Han kommer naturligtvis också att undvika att svara. Toledano och Allen är inte likadana men symmetriska, åtminstone i den meningen att de befinner sig lika långt från sanningen.
4. Enligt en artikel i tidningen Excelsior i Mexico City uppges din advokat, Albert Goldman, ha sagt att upphovsmannen till ”de ledare som har publicerats i Daily News (min tidning) är en utländsk korrespondent som bor här, och som har band till kommunisterna i USA och Mexiko.” Såtillvida som Goldman har riktat denna anklagelse mot News offentligt, kan jag få namnet på den utländska korrespondenten?
Svar: Ja, jag har fått uppgifter att den person som informerade Daily News om mitt påstådda ”deltagande” i den mexikanska regeringspolitiken är medlem i USA:s kommunistiska parti. Ni vet hur svårt det är att lägga fram juridiska bevis i sådana fall, även om fakta är obestridliga. Men det vore inte svårt för din redaktion att bekräfta riktigheten i denna information. Det finns två grupper som är intresserade av att göra de insinuationer som har upprepats i en rad artiklar i din tidning: å ena sidan kapitalisterna som är missnöjda med den mexikanska regeringen och vill framställa dess åtgärder som främmande ”kommunism”, och å den andra GPU som vill kompromettera min rätt till asyl i Mexiko. Det är absolut inte omöjligt att dessa två grupper har kombinerat sina ansträngningar: de är inte heller identiska men symmetriska.
5. Det har offentligt sagts i New York City att din vistelse i Mexico City finansieras av en grupp antistalinister i New York City. Var god uppge om detta påstående är sant eller falskt.
Svar: Jag får mina inkomster från mitt litterära arbete. Och bara därifrån! Men det är helt rätt att mina vänner både i USA och andra länder hängivet kommer till Mexiko för att hjälpa mig i mitt arbete och skydda mig mot möjliga mordförsök. De gör det på eget initiativ, och offrar frivilligt sin tid och sina eller sina vänners medel. De gjorde det när jag var i Turkiet, i Frankrike och i Norge. De gjorde det då och gör det nu, inte för mig personligen utan för de idéer jag företräder. Det är uppenbart att dessa idéer har en viss dragningskraft.
6. Är ”axeln” Rom-Berlin-Tokyo ett hot mot världsfreden?
Svar: Givetvis är ”axeln” Rom-Berlin-Tokyo ett hot mot freden. Men det är bara ena sidan av faran för krig. För att föra krig krävs minst två sidor. Nutida krig uppstår ur oförenligheten mellan imperialisternas intressen. På vår planet rusar nu flera tåg fyllda med girighet och hat mot varandra på samma spår. Givetvis kommer de att kollidera. Vilken förare som är mest ”skyldig” och vilken minst har ingen betydelse. Det är den imperialistiska regimen som är skyldig, en regim som samlar ländernas och mänsklighetens rikedomar i händerna på några få monopolister. Det är nödvändigt att göra slut på denna monopolregim, det är nödvändigt att expropriera expropriatörerna.
P.S. Efter att fått det nummer av din tidning som är daterat 10 december måste jag göra detta tillägg till det jag redan har sagt.
När Daily News hävdar att jag inspirerade den mexikanska regeringens expropriationer så är det inget förtal. Det är helt enkelt fel. Men nu har din tidning publicerat en andra artikel, som även om den är en lögn också samtidigt är förtal. Daily News påstår att mexikansk olja skickas till den tyska regeringen efter mitt råd, och dessutom att mitt syfte är att orsaka Stalin skada. Här publicerar Daily News i sitt eget namn den version som gick som en röd tråd genom alla Moskvarättegångarna. Den Internationella undersökningskommissionen under Dr John Deweys ledning förkunnade att anklagelserna i Moskva var en bluff. Redaktörerna på din tidning är inte förmögna att förvandla en avslöjad bluff till sanning.
Det är den mexikanska regeringens egen angelägenhet vem den säljer sin olja till. Jag har inget att säga till om det. Jag ska bara tillägga att det är lätt för ”demokratierna” att samla Mexikos olja i sina händer: de behöver bara köpa den. I så måtto som till exempel Storbritannien bojkottar mexikansk olja så tvingar de den mexikanska regeringen att sälja olja till Tyskland, Italien eller Japan. Uppenbarligen ligger oljemagnaternas intressen Chamberlains regering mer om hjärtat än det nationella försvarets intressen, för att inte tala om ”demokratins” intressen. Men det är fortfarande inte allt. När de som råder över de stora demokratiernas öde ger Hitler Tjeckoslovakien i present på dennes födelsedag, och sedan uttrycker missnöje mot den mexikanska regeringen som säljer olja till vem som helst som vill köpa, då går det inte att låta bli att säga att hyckleriet här går utöver allt tillåtna gränser och således blir idiotiskt och löjligt.
Men nu handlar det om en annan sida av saken. Påståendet att jag med hjälp av mexikansk olja vill hjälpa Hitler att besegra Stalin är inte bara en lögn, utan också förtal. Sovjetunionen och Stalin är inte samma sak. Jag är motståndare till Stalin men inte till Sovjetunionen. Uppgiften att störta den stalinistiska oligarkins reaktionära parasitära diktatur är upp till de ryska arbetarna och bönderna. De kan inte överlämna denna uppgift till Hitler. Hitler är bara den tyska imperialismens svekfulla ombud. En seger för Hitler skulle innebära ett fruktansvärt ekonomiskt, politiskt och nationellt slaveri för alla folk i Sovjetunionen, och framförallt att det privata kapitalets rättigheter återupprättas. Eller ni kanske tror att jag bara förespråkar expropriering av tillgångar för Mexiko? Nej, jag anser det vara varje socialists, till att börja med min, grundläggande plikt att försvara den nationalisering av produktionsmedlen som Oktoberrevolutionen förverkligade – mot både Hitler och alla andra imperialister.