Leon Trotskij-avdelning
Herschel Grynszpan assassinated a Nazi official in the German embassy in Paris on November 7, 1938. In this article, which first appeared in the February 14, 1939, Socialist Appeal, Trotsky solidarizes with the personal heroism of Grynszpan while pointing out the basic fultility of the assassination.
Ur Marxism och Terrorism.
Thanks to Offensiv/Rättvisepartiet Socialisterna from whose homepage this text has been copied July 2000 with kind permission.
HTML by Jørn Andersen.
Det står klart för alla, även de med ett minimum av kännedom av politisk historia, att fascistiska banditers handlingar direkt och ibland även avsiktligt provocerar fram terroristiska handlingar. Vad som är mest förvånande är att det hittills inte varit fler än en som Grynszpan. Antalet av sådana handlingar kommer oundvikligen att öka.
Vi marxister anser att den individuella terrorismens taktik är olämplig i kampen för att befria proletariatet såväl som förtryckta folk. En ensam isolerad hjälte kan inte ersätta massorna. Men vi förstår allt för väl oundvikligheten i sådana desperata handlingar. Alla våra känslor, all vår sympati finns med de självuppoffrande hämnarna även om de inte har upptäckt den rätta vägen. Vår sympati ökas ytterligare av det faktum att Grynszpan inte är någon politisk extremist utan en oerfaren ung man nästan en pojke, vars enda rådgivare var känslan av indignation. Att slita Grynszpan ur kapitalismens rättvisa, som är kapabel att hugga av honom huvudet för att ytterligare tjäna kapitalistisk diplomati, är den elementära och omedelbara uppgiften för den internationella arbetarklassen.
Än mer motbjudande i sin polisiära idioti och obeskrivliga våld är den kampanj Kreml leder gentemot Grynszpan i den internationella stalinistiska pressen. De försöker att framställa honom som en nazistagent eller trotskistisk agent i förbund med nazisterna. I ett försök att klumpa ihop förövaren med hans offer tillskriver stalinisterna Grynzspan avsikten att skapa en fördelaktig förevändning för Hitlers pogromer. Vad ska man säga om dessa korrumperade "journalister" som inte längre har något spår av skam? Ända sedan början av den socialistiska rörelsen har bourgeoisien försökt skylla alla våldsamma demonstrationer av indignation, speciellt terroristiska handlingar, på marxismens degenererande inflytande. Stalinisterna har ärvt, här som överallt, reaktionens smutsigaste traditioner. Fjärde Internationalen kan, rättmätigt, vara stolt över att det reaktionära avskummet inklusive stalinisterna automatiskt sammanlänkar Fjärde Internationalen med varje djärv aktion och protest, varje indignerat utbrott, varje slag mot bödlarna.
Det var på liknande sätt med Marx International på sin tid. Vi är bundna, naturligtvis, med band av öppen moralisk solidaritet till Grynszpan och inte till hans "demokratiska" fångvaktare, eller till de stalinistiska baktalarna som behöver hans lik till att stötta, även om det bara är delvis och indirekt, domarna i Moskvarättvisan. Kremls diplomati, degenererad in till märgen, försöker samtidigt utnyttja den här "glada" incidenten till att förnya sina intrikata försök att skapa en internationell överenskommelse med diverse regeringar, inklusive Hitlers och Mussolinis, för en gemensam utlämning av terrorister. Akta er för bedragarnas mästare! Tillämpningen av en sådan lag skulle framtvinga det omedelbara utlämnandet av Stalin till åtminstone ett dussin utländska regeringar!
Stalinisterna gallskriker i polisens öron att Grynszpan gick på "trotskistiska möten". Det är tyvärr inte sant. För hade han kommit till Fjärde Internationalens miljö hade han upptäckt ett annorlunda och effektivare sätt att få utlopp för sin revolutionära energi. Folk känner sig billiga som bara kan rasa mot orättvisor och grymheter. Men de som kan handla såväl som tänka, likt Grynszpan, och ge sina liv om så är nödvändigt, är de värdefulla inslagen i mänskligheten.
I den marxistiska betydelsen, fastän ej för sin form av aktion, visar Grynszpan på ett exempel för varje ung revolutionär. Vårt öppna moraliska stöd för Grynszpan ger oss en än större rätt att säga till alla andra möjliga Grynszpans, till alla de som är villiga att offra sig i kampen mot despotism och bestialitet: Sök andra vägar! Inte den ensamme hämnaren. Utan endast en stor revolutionär massrörelse kan befria de förtryckta, en rörelse som inte kommer att lämna några som helst spår av klassutnyttjandets struktur, av nationellt förtryck eller av rasförföljelse. Fascismens oöverträffade brott skapar en längtan efter hämnd som är helt försvarbar. Så monstruös är omfattningen av deras brott, att denna längtan inte kan tillfredsställas genom mord på enstaka fascistiska byråkrater. För detta är det nödvändigt att sätta miljoner i rörelse, tiotals och hundratals miljoner av förtryckta över hela världen och leda dem i en attack mot det gamla samhällets fästen. Bara störtandet av alla former av slaveri, bara det totala utrotandet av fascismen, bara folkets skoningslösa dom över samtidens banditer och gangsters kan ge riktig tillfredsställelse åt folkets indignation. Det är precis denna uppgift Fjärde Internationalen har gett sig självt. Den kommer att rena arbetarrörelsen från stalinismens plåga. Den kommer att dra åt sig den heroiska ungdomsgenerationen. Den kommer att utmejsla en väg till en värdigare och mer human framtid.