[ Tal vid trettionde sammanträdet med Centrala folkregeringsrådet. ]
Detta grundlagsförslag har uppenbarligen folkets stöd. Utifrån de diskussioner som hållits av mer än fem hundra människor i Peking och av aktivister från olika kretsar i provinserna och municipen, det vill säga utifrån de omfattande diskussioner i vilka över 8.000 människor representativa för hela landet deltagit, kan vi se att den preliminära texten ansågs riktigt bra och vann allmänt gillande och stöd. Vid dagens sammanträde har också många uttalat sitt gillande.
Varför organisera dessa omfattande diskussioner? Det har flera fördelar. För det första, kommer det som har utarbetats av de få att bifallas av de många? Diskussionerna tyder på att de viktigaste bestämmelserna och grundprinciperna i den preliminära texten allmänt gillas. Allt som är välgrundat i den preliminära texten har bibehållits. Faktum att ett fåtal ledares idéer har vunnit flera tusen människors gillande visar att dessa idéer är välgrundade, passande och genomförbara. Detta ger oss tillförsikt. För det andra, under diskussionerna har över 5.900 förslag (frågor icke medräknade) insamlats. De är av tre slag. Det första består av förslag, som inte är riktiga. Det andra består av förslag, som inte är så mycket felaktiga som olämpliga och som det är bäst att inte anta. Om de inte ska antas, varför insamla dem? Är det till någon nytta att samla in dessa förslag? Ja, det är det. Det sätter oss i stånd att veta att sådana åsikter om grundlagen finns bland de 8.000 människorna och att göra jämförelser. Det tredje består av de förslag som har antagits. Dessa är naturligtvis mycket bra och nödvändiga. Om det inte hade varit för dessa förslag skulle den preliminära texten, trots att den i grunden är riktig, ha förblivit ofullständig, bristfällig och icke väl genomtänkt. Förslaget i sin nuvarande form kan fortfarande ha fel och brister, och vi måste fråga folket i hela landet om dess uppfattningar. Såvitt som vi nu kan se är detta förslag relativt fritt från brister och det är resultatet av att rationella förslag antagits.
Varför har grundlagsförslaget vunnit folkets stöd? Jag tror att en orsak är att vi, då vi skrev det, använde metoden att förena den ledande kärnans idéer med massornas. Detta grundlagsförslag förenar ett fåtal ledares idéer med över 8.000 människors, och när det publiceras kommer det att diskuteras av hela nationen så att centralkommitténs idéer kommer att smälta samman med hela folkets. Detta är sättet att smälta samman ledningen med massorna och med det stora antalet aktivister. Vi använde denna metod i det förgångna och vi ska göra det i framtiden. Den bör användas i all viktig lagstiftning. Med denna metod har vi nu fått fram ett grundlagsförslag, som är ganska gott och relativt fritt från brister.
Varför stöder ni alla här och det väldiga antalet aktivister grundlagsförslaget och anser det tillfredsställande? För det finns det två huvudskäl: det ena är, att förslaget summerar det förgångnas erfarenheter, och det andra är, att det förenar princip med smidighet.
För det första, förslaget summerar det förgångnas erfarenheter, särskilt de som gjorts i vår revolution och vårt uppbygge under de senaste fem åren. Det summerar våra erfarenheter från den av proletariatet ledda folkrevolutionen mot imperialismen, feodalismen och byråkratkapitalismen, såväl som våra erfarenheter av samhälleliga reformer, ekonomiskt uppbygge, kulturellt uppbygge och regeringsarbetet under de sista få åren. Dessutom summerar det erfarenheterna av grundlagsskrivning sedan Chingdynastins sista år, det vill säga, från de 19 grundlagsartiklarna[1] under Chingdynastins sista dagar, till Republiken Kinas provisoriska grundlag[2] år 1912, de olika grundlagarna och grundlagsförslagen under de regeringar som insattes av krigsherrarna i norr[3], Republiken Kinas provisoriska grundlag i Perioden under politiskt förmyndarskap av den reaktionära Chiang Kai-shekregimen och ända upp till Chiang Kai-sheks falska grundlag. En av dessa var till sin natur positiv och de övriga negativa. Republiken Kinas provisoriska grundlag år 1912 var sålunda ganska bra för sin tid. Naturligtvis hade den sina brister och fel och var borgerlig till sin natur, men det fanns någonting revolutionärt och demokratiskt över den. Den var kortfattad och sägs ha blivit skriven i en hast — det tog endast en månad från dess utformning till dess antagande. Vad de övriga grundlagarna och grundlagsförslagen beträffar, var de alltigenom reaktionära. Vårt grundlagsförslag är huvudsakligen en summering av våra erfarenheter av revolution och uppbygge, men på samma gång är det en syntes av inhemsk och internationell erfarenhet. Vår grundlag är av en socialistisk typ. Den baseras huvudsakligen på vår egen erfarenhet men har tillgodogjort sig det som är bra i grundlagarna i Sovjetunionen och folkdemokratierna. På tal om grundlagar var bourgeoisin föregångare. Bourgeoisin var såväl i Storbritannien som Frankrike och Förenta staterna revolutionär under en period, och det var under denna period som bourgeoisin började göra grundlagar. Vi bör inte avfärda den borgerliga demokratin med ett enda penndrag och förvägra de borgerliga grundlagarna en plats i historien. Men nutida borgerliga grundlagar är likväl inte alls bra, de är dåliga, särskilt de imperialistiska ländernas grundlagar, de är uppgjorda för att bedra och förtrycka folkets flertal. Vår grundlag är av en ny, socialistisk typ, olik var och en av borgerlig typ. Den är vida mer progressiv än bourgeoisins grundlagar, även under dess revolutionära period. Vi är överlägsna bourgeoisin.
För det andra, vårt grundlagsförslag förenar princip med smidighet. Det finns två grundprinciper, principen om demokrati och principen om socialism. Vår demokrati är inte borgerlig demokrati utan folkdemokrati, det vill säga en folkets demokratiska diktatur ledd av proletariatet och baserad på förbundet mellan arbetare och bönder. Principen om folkdemokrati går igenom hela grundlagen. Den andra principen är den om socialism. Socialism existerar redan i vårt land i dag. Grundlagen föreskriver att den socialistiska omvandlingen måste genomföras och landets socialistiska industrialisering förverkligas. Detta är vår princip. Ska vi genomföra principen om socialismen genom att från den ena dagen till den andra omsätta socialismen i praktiken på alla områden i hela landet? Detta kan synas mycket revolutionärt, men det kommer helt enkelt inte att gå därför att smidighet saknas, det kommer att möta motstånd och sluta i misslyckande. Det som vi inte kan göra för tillfället, måste vi således ta tid på oss att göra steg för steg. Det föreskrivs till exempel att statskapitalismen ska omsättas i praktiken steg för steg. Den tar olika former, inte enbart den med gemensam statlig och privat skötsel. Lägg märke till ordet ”steg för steg” och ”olika”. Det vill säga, statskapitalism i olika former ska steg för steg omsättas i praktiken så att vi uppnår hela folkets socialistiska ägande. Hela folkets socialistiska ägande är principen, men för att förverkliga denna princip bör vi förena den med smidighet. Och smidighet betyder statskapitalism, som inte tar en enda utan ”olika” former, och inte ska förverkligas från en dag till en annan, utan ”steg för steg”. Detta möjliggör smidighet. Vi skriver in i vår grundlag det som är möjligt att genomföra nu och utelämnar det som inte är det. Låt oss som exempel ta de materiella garantierna för de medborgerliga rättigheterna. Dessa kommer säkerligen att utvidgas när produktionen ökar i framtiden, men formuleringen i grundlagen säger endast ”utvidgas steg för steg”. Även detta innebär smidighet. Ta ett annat exempel, enhetsfronten. Den skrevs in i det gemensamma programmet. Och nu skrivs den på nytt in i inledningen till grundlagsförslaget. Det är nödvändigt att ha en ”bred folkets demokratiska enhetsfront sammansatt av alla demokratiska klasser, demokratiska partier och grupper samt folkorganisationerna''. Detta kommer att tjäna till att lugna de olika samhällsskikten, den nationella bourgeoisin och de demokratiska partierna lika väl som bönderna och städernas småbourgeoisi. Och sedan har vi frågan om de nationella minoriteterna, vilken har både sin allmänna och sin särskilda sida. De allmänna bestämmelserna i grundlagen gäller frågans allmänna sida och de särskilda bestämmelserna dess särskilda sida. De nationella minoriteterna har sina egna kännetecken, politiskt, ekonomiskt och kulturellt. Vad kännetecknar deras hushållning? För att anföra ett exempel, Artikel 5 i vårt grundlagsförslag stadgar att det finns fyra former av äganderätt till produktionsmedlen i Folkrepubliken Kina. I verkligheten finns det även andra former av äganderätt i våra nationella minoritetsområden. Finns det fortfarande primitivt gemensamt ägande i vårt land? Jag är rädd att det gör det bland vissa nationella minoriteter. På samma sätt finns det fortfarande slavägande och feodalt ägande. Från en nutida ståndpunkt är såväl slavsystemet, feodalsystemet och det kapitalistiska systemet dåliga, men historiskt sett har de varit mera progressiva än det primitiva gemensamhetssystemet. Dessa system var progressiva till att börja med men inte senare, och blev därför ersatta i sin tur. Artikel 70 i vårt grundlagsförslag stadgar att de nationella minoritetsområdena ”kan i ljuset av de politiska, ekonomiska och kulturella kännetecknen hos den nationalitet eller de nationaliteter som bebor ett givet område, uppgöra bestämmelser om autonomins utövande såväl som särskilda bestämmelser”. Alla dessa är exempel på sammansmältning av princip och smidighet.
Detta grundlagsförslag har vunnit allmänt gillande och stöd just av dessa två skäl: det summerar riktigt och ordentligt erfarenheterna av det förflutna och sammansmälter riktigt och ordentligt princip och smidighet. Om det inte gjorde det, tror jag inte att människor skulle lovorda och stöda det.
Det är helt möjligt och det är nödvändigt att försätta detta grundlagsförslag i kraft. I dag är det naturligtvis alltjämt ett förslag, men några få månader härefter, sedan det godkänts av nationella folkkongressen, kommer det att vara den fastställda grundlagen. Vi bör nu göra oss redo att göra det till gällande lag. Så snart det har godkänts, bör hela nationen, alla och envar, följa det. Särskilt den statliga personalen, .och i främsta rummet bör de som är närvarande här, gå i spetsen då det gäller att åtlyda den. Underlåtenhet att följa grundlagen, är att kränka den.
När vårt grundlagsförslag blir kungjort kommer det att vinna enhälligt stöd av hela folket och höja dess entusiasm. En organisation måste ha stadgar, och det måste också en stat. En grundlag är en uppsättning av allmänna regler, den är den grundläggande lagen. Att sammanföra folkdemokratins och socialismens principer i form av en grundläggande lag, i grundlagens form, så att en klar kurs utstakas för folket i hela landet och de kommer att känna sig säkra om att de har en klar, bestämd och riktig väg att följa — detta kommer att stegra deras entusiasm.
Kommer detta grundlagsförslag att göra intryck på världen när det blir lag? Ja, det kommer det att göra, både i det demokratiska lägret och i de kapitalistiska länderna. Folk i det demokratiska lägret blir glada att se att vi har utstakat en klar, bestämd och riktig väg. De blir glada därför att vi kineser är glada. De undertryckta och exploaterade folken i de kapitalistiska länderna blir också glada när de får veta om den. Det finns naturligtvis en del som inte blir nöjda, varken imperialisterna eller Chiang Kai-shek kommer att bli det. Tror ni att Chiang Kai-shek blir glad? Jag säger, att ni, utan att fråga honom, vet att han inte blir det. Vi känner Chiang Kai-shek allt för väl, han kommer absolut att vara emot den. Och president Eisenhower kommer inte heller att bli glad, han kommer att säga att den är oduglig. De kommer att säga att denna vår grundlag har utstakat en klar och bestämd men mycket dålig väg, fel väg, och att socialismen och folkdemokratin är dumheter. Inte heller kommer de att gilla vår smidighet. Vad de skulle tycka bäst om vore att vi trollade fram socialismen från en dag till en annan och gjorde pannkaka av alltsammans. Det skulle göra dem verkligt glada. De kommer inte heller att tycka om att Kina har en enhetsfront. De vill att vi ska spela en ”enparti-match”. Vår grundlag har nationella drag men samtidigt har den en internationell karaktär. Den är en nationell och även en internationell företeelse. Många nationer är undertryckta av imperialism och feodalism, som vi en gång var, och de utgör flertalet av världens befolkning. Det kommer att vara till hjälp för folken i dessa länder att vi har en revolutionär grundlag, en folkets demokratiska grundlag och en klar, bestämd och riktig väg.
Vårt allmänna mål är att sträva till att bygga upp ett stort socialistiskt land. Vårt land är stort och har 600 miljoner människor. Hur lång tid ska det i verkligheten ta att genomföra socialistisk industrialisering och socialistisk omvandling och mekanisering av jordbruket och göra Kina till ett stort socialistiskt land? Vi ska inte sätta en fast tidsgräns nu. Det kommer förmodligen att kräva en period på tre femårsplaner, eller femton år, att lägga grunden. Kommer Kina då att bli ett stort socialistiskt land? Inte nödvändigtvis. Jag tror att omkring 50 år eller tio femårsplaner sannolikt är vad vi behöver för att bygga ett stort socialistiskt land. Då kommer Kina att vara i god form och helt annorlunda än det är nu. Vad kan vi göra för närvarande? Vi kan tillverka bord och stolar, tekoppar och tekannor, vi kan odla spannmål och mala den till mjöl och vi kan tillverka papper. Men inte tillverka en enda bil, ett flygplan, en tank eller en traktor. Så vi får inte skryta och vara malliga. Jag menar naturligtvis inte att vi kan bli malliga, när vi tillverkar vår första bil, malligare, när vi tillverkar tio bilar och ännu malligare allt efter som vi tillverkar allt flera bilar. Det duger inte. Även efter femtio år, när vårt land är i god form, bör vi förbli lika blygsamma som vi är nu. Om vi då skulle bli högmodiga och se ned på andra, skulle det vara illa. Vi får inte bli högmodiga ens om hundra år, vi får aldrig bli malliga.
Vår grundlag är av en socialistisk typ, men den är ännu inte en alltigenom socialistisk grundlag. Den är en grundlag för övergångsperioden. Vi måste nu ena folket i hela landet och ena alla krafter som kan och bör enas i kampen för att bygga ett stort socialistiskt land. Grundlagen har skrivits särskilt för detta ändamål.
Slutligen ett förklarande ord. Några säger att det är till följd av vissa individers alldeles ovanliga blygsamhet som en del artiklar har strukits i grundlagsförslaget. Så bör saken inte framställas. Det var inte på grund av blygsamhet artiklarna ströks utan därför att det skulle vara olämpligt, oberättigat och ovetenskapligt att ta med dessa artiklar. I en folkdemokratisk stat som vår bör dylika olämpliga artiklar inte skrivas in i grundlagen. Vi har inte på grund av blygsamhet utelämnat det som borde ha tagits med. När det gäller vetenskap är det inte fråga om blygsamhet eller dess motsats. Grundlagsskrivning är fråga om vetenskap. Vi måste tro på vetenskapen och ingenting annat, det vill säga, vi får inte tro blint på någonting. Det som är rätt är rätt, och det som är fel är fel, oavsett om det rör kineser eller utlänningar, oavsett om det rör de döda eller de levande. Att tro något annat är blind tro. Vi måste göra oss av med blind tro. Vi bör tro på det som är riktigt och inte på det som är oriktigt, det må vara gammalt och fornt eller modernt. Inte bara det, vi bör kritisera det som är oriktigt. Detta allena är den vetenskapliga inställningen.
[1] Detta rör de nitton grundlagsartiklar som antogs av Chingregeringen i november 1911.[TILLBAKA]
[2] Republiken Kinas provisoriska grundlag kungjordes av dr Sun Yat-sen när han tillträdde som Republiken Kinas provisoriska president efter 1911 års revolution.[TILLBAKA]
[3] Detta rör Yuan Shih-kairegeringens grundlagsförslag, Himmelens tempel, år 1913 och dess provisoriska grundlag år 1914, Tsao Kunregeringens grundlag av 1923 och Tuan Chi-juis provisoriska regerings grundlagsförslag av 1925.[TILLBAKA]