Den 5-8 augusti 1898 samlades på Viktoriateatern på Djurgården - "smakfullt dekorerad med rött kläde och en mängd fackföreningsfanor och standar" - representanter för fackföreningar, lokala samorganisationer och fackförbund i syfte att bilda en landsorganisation, "ty det har talats om den i flera år", som hälsningstalaren, förtroendemannen Ernst Blomberg, påpekade. Här blev det allvar av. Man beslöt att organisationen - vars första ordförande blev Fredrik Sterky, enligt tidskriften Lucifer "central, trygg, bredbent" före detta anställd, som givit sig "socialisterna i våld till alla grosshandlares förfäran" - skulle heta Landsorganisationen i Sverige. Enligt ingressen till stadgarna skulle den ha till ändamål
att genom upptagande av rapporter och meddelanden få en så fullständig översikt som möjligt av den fackliga verksamheten inom landet;
att genom sekretariatet uppsamla och förmedla dessa rapporter;
samt
att ömsesidigt understödja varandra vid de tillfällen, då arbetsköparna genom lockout söka hindra organisationsarbetet eller arbetarnes försök att förbättra sina avlöningsförhållanden; ävensom vid alla tillfällen, då föreningsrätten hotas och arbetarne utestängas vid försök att bilda en organisation samt då större lönenedsättningar äga rum.