Källa: Samlingsverket Lenins kamp mot ”ekonomisterna” (1970)
Digitalisering: Martin Fahlgren
HTML: Martin Fahlgren
Tidskriften Svoboda gavs ut i Schweiz av en organisation med samma namn, som hade bildats i maj 1901. Förutom två nummer av tidskriften (1901 och 1902) gav gruppen ut några pamfletter. Den upphörde efter några års tillvaro..
Svoboda är en värdelös liten blaska. Dess författare – ja, just detta intryck ger den, att en person skrivit alltsamman, från början till slut – hävdar att han skriver folkligt ”för arbetarna”. Men vad vi finner här är inte att man gör någonting tillgängligt för alla, utan att man talar ner till någon i ordets sämsta betydelse. Det finns inte ett enkelt ord utan allting är förvridet ... Författaren kan inte skriva en enda mening utan broderier eller ”folkliga” liknelser och ”folkliga” modeord, till exempel ”våran”. Utslitna socialistiska idéer tuggas om och om igen utan några nya fakta eller nya exempel eller någon ny analys, och hela eländet är med avsikt vulgariserat. Att göra någonting folkligt – det vill vi gärna upplysa författaren om – är minst av allt att vulgarisera eller tala ner. Den folklige författaren leder sin läsare mot djupa tankar och djupa studier, genom att utgå från enkla och välkända fakta. Med hjälp av okomplicerade argument och slående exempel visar han de viktigaste slutsatser man kan dra av dessa exempel och väcker ständigt nya frågor till liv i sinnet på den tänkande läsaren. Den folklige författaren förutsätter inte en läsare som inte tänker eller som inte kan eller vill tänka. Tvärtom, hos den ovane läsaren förutsätter han en allvarligt menad avsikt att använda huvudet och hjälper honom i hans svåra och betydelsefulla arbete, leder honom, hjälper honom över de första stegen och lär honom gå vidare på egen hand. Vulgärförfattaren antar att hans läsare inte tänker och är ur stånd att tänka. Han leder honom inte på hans första steg mot verklig kunskap, utan han serverar alla de slutsatser man kan dra av en känd teori färdiglagade, på ett förvridet och förenklat sätt, insmetat med skämt och billigheter, så att läsaren inte ens behöver tugga, utan endast svälja det man ger honom.