Ur Fjärde Internationalen 3-1973
Den artikelserie som är planerad under detta tema är ämnad att fylla två funktioner. Dels en klargörande teoretisk funktion kring vissa marxistiska begrepps- och metodfrågor, dels en skolande funktion för kamrater som just börjat sätta sig in i marxismen, och som helt naturligt känner sig förvirrade av den uppsjö begrepp och fraser de möter i litteraturen.
Våra planer är att ta upp begrepp som övergångssamhälle, dvs mycket omdiskuterade frågor, likväl som mer elementära marxistiska begrepp som produktionssätt och mervärde. Vi tänker ta upp ”nyskapelser” inom den marxistiska begreppsapparaten som nydemokrati, statskapitalism, statsmonopolistisk kapitalism och socialimperialism till analys och värdering.
Serien inleds med två artiklar som vi upplever som synnerligen aktuella och ”moderna” trots att de skrevs för över sjuttio respektive femtio år sedan. Rosa Luxemburgs artikel Stagnation och framsteg inom marxismen talar väldigt mycket för sig själv och vi överlämnar den med varm hand till läsarna att begrunda, medan Trotskijs artikel, Den kapitalistiska utvecklingskurvan, kräver några inledande synpunkter. Det är en ganska krävande artikel, men den innehåller en mängd uppslag och idéer och är värd ett noggrant studium.
I artikeln från 1923, Den kapitalistiska utvecklingskurvan, pekar Trotskij på två centrala forskningsområden för marxismen, nämligen lagarna för den kapitalistiska ekonomins allmänna utveckling och den politiska, ideologiska, juridiska, kulturella utvecklingen, dvs skeenden i det som brukar kallas överbyggnaden. Han drar upp de allmänna hypoteserna för en sådan forskning och analys och säger: ”Se, här finns oerhört viktiga arbetsuppgifter att ta itu med.” Men, för att travestera hans egna ord om ett Engels-citat, dessa tankar har under en lång period inte utvecklats av någon efter honom, de citeras alltför sällan och deras innebörd tycks ha undflytt många marxister.
Vad menas då med ”lagarna för den kapitalistiska ekonomins långsiktiga utveckling”. Ja, det är inte det som brukar kallas hög- respektive lågkonjunktur, och som växlar med jämna mellanrum. Goda respektive dåliga år. Dessa är ju ett uttryck för den klassiska kapitalistiska konjunkturcykeln, analyserad av Marx i kapitalet. Dessa konjunktursvängningar har sin främsta grund i omloppstiden för det fasta kapitalet (maskiner etc.) och en sådan cykel löper för närvarande fem sex år.
Nej, man skulle kunna illustrera denna långsiktiga utvecklingstendens i skillnaden mellan uttrycken ”det är trots allt lite bättre tider nu” och ”det är en aning sämre tider för närvarande”. Eller i det faktum att Strängs löften om en kommande högkonjunktur faktiskt slog in t.ex. under böljan på sextiotalet medan hans löften om samma sak de senaste åren mest haft karaktären av besvärjelser och regndans.
Rent empiriskt har det visat sig att konjunktursvängningarna under längre perioder har olikartad karaktär. Under ett par decennier kan högkonjunkturerna verkligen ha förtjänat namnet genom ”full sysselsättning”, snabb produktionsökning, stora profiter etc., medan lågkonjunkturerna varit kortvariga och inte särskilt djupa. Under därpå följande decennier har det varit tvärtom
I sin bok Der Spätkapitalismus beskriver Ernest Mandel dessa ”långa vågor” i kapitalismens utveckling och placerar dem i historien (en sammanfattning av vissa element i detta arbete finns i Rött Forum 3: Föreläsning om senkapitalismen /på marxistarkiv.se/):
Att utveckla analysen av dessa fenomen är ingen abstrakt eller akademisk uppgift. Speciellt gäller detta andra delen av Trotskijs problemställning, nämligen frågan om vad dessa kapitalistiska vågor får för återverkningar på politik och ideologi. Ty just att de verkar under en längre period gör dem betydligt mer intressanta ur denna aspekt än de kortvariga konjunktursvängningarna. Det är en självklar-nödvändighet för revolutionärer att ha ett grepp om detta utvecklingsförlopp, att förstå periodens karaktär. Hur skall annars den vetenskapliga marxismen kunna fylla sin funktion och bli en vägledning för våra handlingar.
I förslaget till resolution inför Fjärde Internationalens tionde världskongress om de europeiska sektionernas uppgifter under den kommande perioden görs ett första försök (Bygg partiet – Bygg Internationalen, Rött Forum 7).