Ur Fjärde Internationalen 5-1974

Fackföreningarna och revolutionärerna

Tre artiklar av Leo Trotskij - en introduktion

Den första, Kommunism och syndikalism, skrevs i inledningen till den långa kris som skakade världskapitalismen i sina grunder under hela trettiotalet. Artikeln riktar sig mot de syndikalistiska strömningar som utvecklats inom den franska arbetarrörelsen. Vid denna tidpunkt hade den av Trotskij ledda Vänsteroppositionen blivit en internationell fraktion i den kommunistiska världsrörelsen. Det är alltså denna fraktions del i det franska kommunistpartiet som i artikeln benämns oppositionen.

Fackföreningarna i Storbritannien skrevs 1933. I och med Hitlers seger i Tyskland lämnade den internationella Vänsteroppositionen linjen att försöka förändra det existerande Komintern och man beslöt förbereda uppbygget av en ny kommunistisk international. Artikeln riktar sig till ILP (Independent Labour Party – ett parti av centristisk typ i England), för att skola partiets medlemmar i fackföreningsfrågan.

Fackföreningarna under det imperialistiska förfallets epok var en av de sista artiklar som Trotskij skrev. Då hade en serie katastrofer och nederlag för arbetarklassen , Tyskland, Spanien, Italien etc, mynnat ut i den stora imperialistiska masslakten, det andra världskriget. Det intressanta med artikeln är att den är ett försök att analysera fackföreningarnas förändrade roll under imperialismens sena fas, det vi brukar kalla senkapitalismen. Här tas en mängd grundläggande frågor upp som är nödvändiga element i en revolutionär fackföreningspolitik idag.