Ur Fjärde Internationalen 4-5/1982

Kommentar från redaktionen

Utvecklingen i Turkiet efter militärkuppen den 12e sept. 1980 är ett försummat kapitel för den svenska vänstern. För att börja råda bot på detta publicerar Fjärde Internationalen i detta nummer två artiklar av Mehmet Salah som beskriver ”Den turkiska arbetarrörelsens utveckling och kamp före kuppen 1980”, resp. ”Arbetarrörelsen i Turkiet efter 1980.”

I artiklarna beskrivs hur ”världens starkaste fascistiska rörelse” utvecklades under 70-talet och hur den efter kuppen pressar ”mellersta österns största arbetarklass” på defensiven och riktar hårda slag mot de turkiska massornas levnadsstandard via en uppbrytning av fackföreningsrörelsen och genom att göra fackliga förhandlingar till domstolsfrågor.

Men det beskrivs också hur arbetarna fortsätter kampen och vi får genom bakgrundsteckningen i artiklarna en bild av de traditioner och det klassmedvetande som borgar för att den nuvarande situationen inte betyder några avgörande nederlag för arbetarklassen i Turkiet.

Blocket om bilindustrin bestående av tre artiklar; Lars Davidssons ”Vad händer i världens bilindustri?”, Lars Kaages ”Hur möter bilindustrin 80-talet?” och ”Volvokoncernen” av Svante och Sven-Anders Svensson har väntat länge på sin publicering i FIs spalter. De skrevs inför en sammandragning av bilarbetarna för nu nästan ett år sen. Men de har inte förlorat i värde genom ”lagringen”; tvärtom håller flera av de mest centrala teserna nu på att besannas av verkligheten.

D. Filtzers artikel — ”Preobrazjenskij och den sovjetiska övergångens problem” behandlar många viktiga frågeställningar rörande det socialistiska uppbyggets teori och praktik. Denne numera ganska bortglömde marxistiske ekonom var en av den antistalinistiska vänsteroppositionens ledande gestalter i Sovjetunionen under 20-talet.

Man slås av friskheten och framsyntheten i P:s sätt att behandla ”gamla” stridsfrågor (som det socialistiska uppbyggets specifika problem i ”efterblivna” länder som Sovjet under 20-talet och möjligheten att fullborda uppbygget av socialismen i ett enskilt land); likaväl som först senare aktualiserade frågeställningar (Filtzer visar exempelvis att många av den maoistiskt påverkade teoretikern C. Bettelheims idéer inte är så nya som han själv och hans anhängare vill göra gällande). Renässansen för Bucharin — Preobrazjenskijs främste motståndare i de ekonomiska debatterna i 20-talets Sovjet — inom delar av den svenska vänstern (främst SKP och Zenith) gör artikeln ytterligare aktuell. Samtidigt som vi vill bidra till att Bucharin rentvås från 50 års stalinistisk smutskastning, måste vi kritisera hans ekonomiska och politiska idéer. Filtzers artikel kan därför också ses som ett inlägg i den debatten, nämligen om vänsteroppositionens resp. Bucharins högeroppositions kritik av den katastrofala stalinistiska politiken.

Numret innehåller också fortsättningen på M. Fahlgrens/S. Erikssons innehållsrika genomgång av ”Kinas utrikespolitik”.

Debattsidorna delas av ett kritiskt inlägg mot Kenneth Sörensons artikel om VPK i förra numret, nämligen Mats Bladhs ”Vänsterpartiet Kommunisterna och demokratin” som lägger tonvikten på VPK:s strukturreformistiska sidor och Jesper Hoffmeyers svar på Björn Erikssons kritik av ”Ekologiska produktivkrafter”.