Ur Fjärde internationalen 1/1989

Till läsaren

Till världsorganisationen Fjärde Internationalens 50-årsjubileum höll Ernest Mandel ett anförande som vi publicerar här som numrets huvudartikel. Dem är inte en partihistoria. Den svarar på grundläggande frågor om varför en international behövdes och behövs.

Mandel tar sin utgångspunkt i behovet av en revolution, ett behov som föds ur kapitalismens motsättningar och destruktivkrafter. Han svarar på kritiken om den påstådda förlorade revolutionära potentialen hos arbetarklassen, och förespråkandet att andra grupper skulle kunna ta över arbetarnas uppgift.

Det kanske mest spännande är den utvärdering han gör av de revolutioner och de revolutionära ledarskap som kommit fram efter andra världskriget. Här gör han en indelning mellan bland annat de jugoslaviska, kinesiska och vietnamesiska revolutionerna å ena sidan, och den kubanska och nicaraguanska å den andra - bägge grupperna har ju inspirerat många inom vänstern. Han tar också upp frågan om omgruppering inom arbetarrörelsen som nu försiggår internationellt, där det främsta exemplet är PT i Brasilien.

Mandel påkallar det absoluta behovet av en internationell organisering idag pga det hot som framförallt kärnvapnen innebär. Dessa vapen hotar mänsklighetens existens, och ett krig med sådana vapen måste förhindras, inte vinnas. Dessa vapen hotar förstås också bourgeoisien och dess samhälle, men historien har visat att borgerliga ledare inte alltid är rationella.

I nummer 2 1988 skrev Håkan Blomquist en artikel om borgerlig demokrati. Det gav upphov till en del kritiska kommentarer från Tomas Ehrenberg. Han hävdar bland annat att den demokrati Blomquist kallar ”borgerlig” egentligen är socialistisk i många av sina aspekter; att staten och marknadsekonomin är oumbärliga i ett framtida socialistiskt samhälle. Direkt på den kritiken låter vi Håkan Blomquist försvara sig.

Boris Kagarlitiski deltog under hösten på de baltiska Folkfronternas första kongresser. De folkfronter som i dag vuxit upp som massorganisationer i Estland, Lettland och Litauen, är i dag det mest massomfattande uttrycket för den nya öppenhet som följt i Glasnosts spår. Folkfronterna för fram långt gående krav på nationellt, etniskt och språkligt likaberättigande, samt ökat ekonomiskt och politiskt oberoende från den centrala maktapparaten i Moskva. Men, som Kagarlitski påpekar, finns det stora problem. I protesterna mot ”ryssifieringen”, följer även en renodlad nationell chauvinism. Även vänstern är svag och har fått ge vika för en perspektivlös socialdemokratisering av skandinavisk modell.

I marxistisk debatt har det förekommit en del nya uppslag kring klasser och utsugning. Det har sitt ursprung i marxisters misströstan över situationen i östländerna, och de motsättningar som går på ”tvären” i västländer (invandrare, kvinnor, osv). Leif Wadstedt gör några kritiska kommentarer kring ett sådant försök att teoretisera ”socialistisk exploatering” som Erik Olin Wright gett uttryck för.

I år fyller denna tidskrift 20 år. Vi ska försöka fira det på något sätt under året. I detta nummer ger vi ett index över de artiklar som förekommit under årens lopp. Det blev en ganska diger lista, som vi ändå hoppas att det ska vara lätt att hitta i. Längst bak finns även en talong, för den som vill beställa gamla artiklar i eller nummer av Fjärde Internationalen i historien”. Vi glömde nämna att copyright för artikeln tillhör Pathfinder Press, och att de givit oss tillåtelse att publicera artikeln. Vi tackar härmed för detta.

Red