Ur Fjärde internationalen 2/1989

Till läsaren

När vi sedan 1982 har befunnit oss i en lång högkonjunktur kan det kanske verka egendomligt att prata om ”ekonomisk kris”. Men André Gunder Frank gör det, i en brett upplagd artikel om världsekonomin. Hans tes är att den högkonjunkturen är en tillfällig uppgång i ett längre nedåtgående mönster. Lågkonjunkturerna blir djupare, och högkonjunkturerna svagare för varje gång i denna ”kris”. Hans ståndpunkt därvidlag är inspirerat av idéer om ”långa vågor”. USA är på väg att förlora sin dominans, och Frank jämför USA med Storbritannien för knappt hundra år sen.

Tredje Världens skuld tas upp, inte bara för de uppoffringar det innebär för dessa länder utan också för de effekter de har på ekonomin världen över. Han tar också upp den ökade skuldsättningen inom USA, och USAs utlandsskuld som nu är världens största. De stora kreditbubblorna hotar spricka, med bankkrascher som följd.

Frank varnar för att nästa lågkonjunktur kan bli en svår depression, där deflation, sänkta priser, löner och konkurser som på 20-talet, är en fullt möjlig utgång. Ett annat scenarium Frank målar upp, är hoten om blockbildningar och ökad protektionistisk politik i depressionens spår. Här har Frank medverkat i ett förslag om en ”Europeisk utmaning”, där de existerande staterna i Väst- och Östeuropa ska ha ökat ekonomiskt samarbete och verka för militär nedrustning - en kanske något ovanlig strategisk inställning för denna tidskrift.

En annan ståndpunkt som inte är den officiella för Fjärde Internationalen, är den som Will MacMahon för fram i sin artikel om Nicaragua. Han menar att Nicaragua är det kortlivade undantag som Trotskij kunde tänka sig som möjlig i vissa fall - en ”arbetar- och bonderegering” - men utsträckt i tiden. SM' i USA, som också stått för den karaktäristiken, har vänt den åsikten mot Trotskijs teori om den permanenta revolutionen och för ett ideologiskt närmande till Sandinisterna och till Castro. MacMahon har samma beteckning på regimen, men drar helt motsatta slutsatser - proletariatet dominerar inte ekonomiskt och politiskt, blandekonomin är en realitet och har sin motsvarighet i en ”blandpolitik”. Arbetarråden måste utvecklas och proletariatets diktatur upprättas.

Maria Sundvall ger oss en kommentar till MacMahons artikel. Hon presenterar den nicaraguanska revolutionens problem, vägval och felbedömningar. Till MacMahon riktas vissa påpekanden om behovet av industrialisering, och om Sandinisterna som ett socialistiskt ledarskap och ej ”blandat”. Den avgörande ”proletariseringen” av staten är redan gjord.

Vi har förmånen att publicera ett kapitel ur Ernest Mandels senaste bok ”Beyond Perestroika”. Här diskuteras Gorbatjovs reformer och ”revolution uppifrån”. Det som är speciellt med Mandels vinkling här, är att han ställer frågan vad som borde göras i Sovjetunionen idag. Vad borde man kräva och stödja? Ska Gorbatjovs reformer stödjas eller inte? Hur ser en revolutionär på reformer? Är det risk för att man kräver för mycket, och är det enda alternativet filt Gorbatjov en återgång till stalinism? Svaret på dessa frågor utvecklar Mandel till ett program av övergångskrav för arbetarna i Gorbatjovs Sovjet.

I nr 1 1989 publicerade vi en artikel av Boris Kagarlitskij om folkfronterna i Baltikum. Catherine Verla kritiserar Kagarlitskij i detta nummer, på en punkt - språket och den nationella frågan. Sovjet har formats av Stalins ryska chauvinism. Därför kan man inte likställa de ryska mino-riteterna utanför Ryssland, med andra nationaliteter inom Sovjetunionen.

Håkan Blomqvists ”Den borgerliga demokratin” i FI 2/88, ledde till ett meningsutbyte med Tomas Ehrenberg. Ehrenberg kommer tillbaka med ytterligare försvar för marknadsekonomi och socialism.

Red