Nedan följer en sammanställning av de program som antogs; ett försök att spegla grunddragen och huvudinriktningen i Arbetarlistans programmatiska ståndpunkter.
a) Fördelningspolitiken
En sammanfattning av det fördelningspolitiska programmet lyder så här:
Skatt efter bärkraft: ...Arbetarlistan säger nej till såväl det gamla som det nya skattesystemet. Vi menar att principen skatt efter bärkraft skall återupprättas: låga inkomster låg skatt, höga inkomster — hög skatt. Arbetarlistan kommer till hösten att presentera ett nytt skatteförlag. I diskussionerna kring detta kommer vi att se på möjligheten att i stället beskatta löner, beskatta värdena direkt i källan. D v s beskatta produktionen av varor och tjänster.
Den gemensamma sektorn: Mellan 1981 och 1989 tömdes Sveriges kommuner på 48 miljarder i uteblivna statsbidrag och genom nedpressning av de anställdas löner. Samtidigt erhöll näringslivet 154 miljarder bara i räntor från staten. Den ursprungliga tanken att fördela de gemensamma tillgångarna till alla har fått ge vika. I stället dominerar lönsamhets- och privatiseringstankar. Vill man njuta av samhällets tjänster ska man kunna betala för sig! /.../ Arbetarlistan hävdar att den gemensamma sektorn har lika stor andel i vår välfärd [som den privata sektorn].
Programpunkten kring skolan får tjäna som exempel på den inriktning som även punkterna om sjukvården, förskolan, solidariteten med utsatta grupper och äldreomsorgen har. D v s en kort förklarande brödtext kombinerat med kravet på full utbyggnad av servicen efter behov inom de respektive områdena. Till detta kan läggas ett stycke om att bekämpa byråkratin.
Skolan: Under de senaste tio åren har allt färre ungdomar från arbetarklassen gått vidare till högre studier. Redan i grundskolan kan urskiljningen märkas. Skolor och undervisningslokaler, särskilt i arbetarområdena kring de större städerna, förfaller i brist på underhåll. Eleverna får allt sämre undervisningsmaterial och många lärare flyr yrket. Det är en rättvisefråga, och en demokratisk fråga, att alla, oavsett ekonomi och bostadsort ska få en bra skola.
För en solidarisk bostadspolitik är det mest genomarbetade avsnittet. Inledningsvis citeras Hyresgästföreningens bostadspolitiska program: ”Bostaden [är] ... en social rättighet. /.../ Makten över boendet skall inte grundas på ägande utan måste utgå från de boende. Detta kan åstadkommas endast om spekulationsintressen inte tillåts verka inom boendet.” Alla skall alltså ha rätt till en god bostad med låg hyra. Detta kräver att:
spekulationsintressena måste bort, både vad gäller mark-och fastighetsspekulation. Dels måste det snarast införas en statlig bostadsbank som håller en låg och samtidigt fast ränta. /.../ Vidare måste byggmonopolen upplösas och momsen på byggnadsmaterial kraftigt sänkas eller helst tas bort. /.../ Rent principiellt anser Arbetarlistan även att ingen skall kunna äga mer än sin egen bostad. Bostaden är en rättighet och en vara som vi inte klarar oss utan. All profit på bostäder måste bort.
Problemet med 1960- och 70-talets miljonprogram, med bostadsområden av dålig kvalitet, kraftig segregation, med eftersatt inre och yttre miljö löses genom ett nytt miljonprogram, ”denna gång med en satsning på kvaliteten i bostadsbyggandet”. Bostadsområden med valfrihet i bostadsyta, ägandeformer — ”från kooperativt ägande till hyresrätter” — gemensamhetsutrymmen, barnvänliga utemiljöer o s v. Även städerna måste erövras från ”yuppisar och bankpalats”. Ett ökat boendeinflytande, med boinflytandeavtal, är ett av målen. För detta krävs att hyresgästerna ansluter sig till och aktiverar sig i sin egen organisation: Hyresgästföreningen.
Vi vill bygga hela landet lyder rubriken på avsnittet om den koncentration av kapital och människor till de exportinriktade storstadsregionerna. ”Ekonomiska jättar drar till sig arbetskraft, underleverantörer och transportsystem.” Hit hänvisas också ”arbetare och låginkomsttagare till arbetsplatser och bostadsområden med dålig miljö, bristfälligt underhåll och höga hyror”. I andra änden finns stora områden som utarmats: ”Här tjänar Norrbotten, men även Bergslagen, Värmland och Blekinge som exempel på landsändor som avfolkats i takt med den ensidiga rovdriften på råvaror.”
Arbetarlistan säger nej till denna spekulations och låt-gåpolitik. Varken storstadskoncentration eller avfolkning gagnar fotfolkets strävanden mot en drägligare tillvaro. Kapitalkoncentration och rovdrift måste stoppas. Näringsliv och företagande måste bindas upp för en allsidig utveckling i hela landet. Därför åtar sig Arbetarlistan att: Flytta maskiner — inte människor! Tvångsstyra storföretagens nyetableringar till krisregionerna! Dra in spekulationskapitalet! Använda det till att garantera ett likvärdigt kulturutbud, boende och en likvärdig service i alla delar av landet. Sätta stopp för rovdriften! Samordna vidareförädlingen av alla råvaror!
Under rubriken Bort med privilegiesamhället tas proffspolitikernas levnadsvillkor upp.
...Ett skrå av yrkespolitiker har utvecklats, som tillskansat sig förmåner och privilegier en vanlig medborgare aldrig skulle kunna drömma om. /.../ Sådana här privilegier är inte bara orättvisa. De leder också till en dålig politik. Sociala förmåner och löneförmåner för de människor som leder ett parti och en fackföreningsrörelse som har i uppdrag att avskaffa privilegiesamhället avspeglar sig i den förda regeringspolitiken som lett till ökade klyftor och orättvisor i samhället. Arbetarlistan kräver att dessa privilegier och förmåner avskaffas för politiker och förtroendevalda.
b) Miljö- och energipolitiken
Industrialismens genombrott innebar också ett genombrott för en ohämmad miljöförstöring, rovdrift på ändliga resurser och en arbetsmiljö som kostat hälsa och liv. Kapitalismens yttersta princip är vinstintresset. Kommer detta i konflikt med ekologiska krav, människors krav på en god miljö, såväl i arbetet som i samhället som stort och en planering på lång sikt, så sätts profiten först. /.../ Privatkapitalet producerar inte varor och tjänster med tanke på samhällets bästa /.../ Detta har nu blivit uppenbart för allt fler och kampen för en god miljö har de senaste årtiondena satt fart. Speciella ”gröna partier” har bildats, aktionsgrupper och miljöorganisationer likaså. Huvudsidan av detta har varit bra, med en ökad medvetenhet som följd. /.../ Men samtidigt har miljökampen i många fall förts isolerat och idealistiska lösningar har presenterats. Fackföreningen har varit alltför snävt inriktad på arbetsmiljön och inte sett till den totala miljön. Ofta med hänvisning till ”sysselsättningen”. Vi tror att det går att förena en industriell produktion, rationell energianvändning, kommunikationer och konsumtion, med långsiktighet, resursbevarande och med en ekologisk helhetssyn. /.../ Helt uppenbart är dock att kraftiga omläggningar av produktion och konsumtion, kommunikationer och energianvändning måste till för att vi skall komma till rätta med de stora miljöproblemen. /.../ Det kommer ytterst att ställa krav på ett samhälle där det snäva profitintresset får ge vika för ett samhälle byggt på solidaritet och ekologisk helhetssyn. Därför behövs det en ”röd” miljörörelse, som kan presentera lösningar som förenar solidariteten med ekologin. Där miljöarbetet inte går utöver de breda folklagrens krav på ett rättvist och solidariskt samhälle. Det innebär att miljöåtgärder måste betalas av de som i dag lever i överflöd. Det innebär också att de nödvändiga omläggningar som måste ske inte får drabba de som redan i dag har det sämst ställt i samhället. /.../ Det blir en kamp om miljöarbetets inriktning och vilka grupper som skall betala kalaset. Privatkapitalet kommer att göra allt för att deras intresse av snabba och säkra vinster inte äventyras. /.../ Miljökampen är en av arbetarrörelsens främsta uppgifter. I detta arbete måste samarbete sökas med alla goda krafter.[1]
Så långt det viktigaste ur ”brödtexten” i det miljö- och energipolitiska programmet. Till detta kopplades en rad av de viktigaste kraven Arbetarlistan måste föra fram i miljökampen:
* Fullfölj omröstningsresultatet om kärnkraft! Börja avveckla 1995!
* Satsa på kollektivtrafiken! Nej till Scan Link och Öresundsbron! Satsa på SJ! * För en miljövänlig livsmedelspolitik! * Skärp miljölagstiftningen! (”Lagstiftningen måste skärpas, myndigheternas tillsyn byggas ut och effektiviseras.”) * Satsa på arbetsmiljön! (”Satsningar på en god arbetsmiljö uppfattas av kapitalägarna som improduktiva investeringar och därför måste tvingande åtgärder till.”) * Nej till utbyggnad av de kvarvarande älvarna och skövlingen av de fjällnära skogarna! * Ett solidariskt samhälle i ekologisk jämvikt! (”Utgångspunkten måste vara ett solidariskt samhälle i ekologisk jämvikt. Miljöfrågorna är i högsta grad politiska frågor, kopplade till den politiska och ekonomiska makten i samhället. Miljökampen är därför ytterst en kamp om produktionen och dess fördelning.”)
c) Invandrar- och flyktingpolitiken
Det program som antogs slog fast en del avgörande förhållningssätt till rasismens orsaker och yttringar och hur man bekämpar den. En sammanfattning av programmet lyder så här: Orsaken till de skärpta motsättningarna mellan invandrare och infödda
ligger i det hårdnande ekonomiska klimatet, den politiska och ekonomiska kris som varit ett permanent inslag i Europa under flera år. En kris som skapat massarbetslöshet och social misär. Krisen orsakas av det ekonomiska systemet, av kapitalistemas krav på profiter, men kampen riktas alltför ofta inte mot dessa, utan måltavlan blir i stället invandrarna, de redan svaga och utsatta. Politiska partier, med klar fascistisk inriktning, fiskar i grumligt vatten och spär på dessa motsättningar. Resultatet är ett samhälle där arbetare ställs mot arbetare. /.../ Orsaken till flyktingfientligheten bottnar i de svenska myndigheternas felaktiga politik. Inte så att Sverige tillämpar en för generös flykting/invandrarpolitik, utan snarare att myndigheter och kommuner för en dålig politik, som skapar och underblåser motsättningarna. Om inte detta bryts kommer motsättningarna att skärpas ytterligare och i förlängningen gynna uppkomsten av rasistiska/fascistiska organisationer. /.../ De svenska arbetarna kan inte uppleva en reell frihet så länge den friheten delvis vilar på förtryck av andra människor. Vi lever i en värld av stora orättvisor och klassklyftor och så länge dessa finns kvar, så är det ett arbetarpartis plikt att ständigt föra fram tanken på människors lika värde, oavsett ras, språk, religion och nationalitet. /.../ Arbetarlistan vill verka för en generös och avbyråkratiserad invandrar- och flyktingpolitik. Vi vill verka för breda kontakter mellan svenskar och invandrare, i arbetet, i bostadsområdena och på fritiden.
Kongressen vände sig också mot den socialdemokratiska regeringens inskränkningar av asylrätten och krävde att de tas tillbaka. Vidare röstade kongressen för rösträtt för invandrare som fått uppehållstillstånd i kommun, landstings- och riksdagsval.
d) EG och Europa-politiken
Det program som antogs angående EG och europapolitiken skiljer sig från övriga delar av idéprogrammet. Medan dessa mer har karaktären av kortfattade resolutioner, där en huvudinriktning utstakas, är skrivningarna om EG och Europa-politiken en programtext. Här finns ett försök till analys av storföretagens EG, socialdemokratins hållning samt av det motstånd som behöver byggas upp. En summering av huvudinriktningen lyder så här:
Arbetarlistan underkänner den samhällsmodell som EG representerar och avvisar en svensk anpassning och ett svenskt medlemsskap i EG. Arbetarlistan verkar i samspel med de europeiska löntagarnas gemensamma intressen aktivt för en demokratisk och socialistiska europeisk gemenskap. Arbetarlistan sprider enskilt och tillsammans med andra krafter information om EG, och om kopplingen mellan inrikespolitiska stridsfrågor och EG.[2]
e) ”Vi bygger ett nytt arbetarparti!”
I en särskild resolution behandlades synen på partiet:
Arbetarlistan har bildats i opposition mot den förda regeringspolitiken, mot den urartning av svensk arbetarrörelse som skett i en allt mer intensifierad takt. Stommen i arbetarlistan utgörs av socialdemokrater som nu tröttnat på den politiska kurs SAP slagit in på. Men Arbetarlistan samlar även andra med politiska erfarenheter och människor som aldrig tidigare varit partipolitiskt aktiva. Vi söker inte strid kring frågan vad en äkta socialdemokratisk politik är för något. Vi konstaterar bara att den politiska kurs som SAP för inte går att förena med ett demokratiskt-socialistiskt engagemang. Socialdemokratin har i praktisk politik visat att de inte längre är beredda att försvara och arbeta för arbetarklassens och de lägre tjänstemännens vare sig kortsiktiga eller långsiktiga intressen. /.../ I praktiken är [uppbyggnaden av ett nytt arbetarparti] det enda sättet att mota högerkrafterna och förhindra att politisk apati breder ut sig i arbetarrörelsens bas. /.../ Arbetarlistan får inte bli en liten grupp som utifrån snäva utgångspunkter isolerat diskuterar politiken. Tvärtom, skall Arbetarlistan ha möjlighet att växa till en folkrörelse, i ordets rätta bemärkelse, så krävs en mycket stor öppenhet och bredd, en demokratisk inställning och vilja till debatt. Arbetsmetoder, språk och inriktning måste utformas så att denna inriktning gynnas. /.../ Arbetarlistan vänder sig framför allt till arbetare, lägre tjänstemän och andra grupper med likartade levnadsvillkor. Vi avvisar inte akademiker, småföretagare, fria yrkesutövare och andra, men menar att arbetare och lägre tjänstemän inom TCO måste utgöra basen i partiet och majoriteten i dess olika valda organ. /.../ Två grupper Arbetarlistan måste ägna särskild uppmärksamhet är arbetarungdomen och arbetarkvinnorna. /.../
f) Internationella frågor
Det internationella program som antogs är så kort att det citeras i sin helhet:
Ingen människa är fri så länge friheten vilar på förtryck av andra människor. Arbetarlistan vill alla människors frihet och verkar därför mot allt förtryck av människor i andra länder. Arbetarlistan kommer även att verka för solidaritet och samarbete med folken och arbetarklassen och dess organisationer i alla förtryckta länder. Arbetarlistan tar ställning för alla länders nationella oberoende och verkar för alla länders rätt att själva avgöra sin framtid. Arbetarlistan vill även verka för att de ekonomiska orättvisorna i världen undanröjs. Vi tar ställning för tredje världens rättmätiga krav på att deras skuldbörda till den rika världen avskrivs. Även Sverige medverkar och tjänar på förtrycket och utsugningen av andra länder, särskilt i Tredje världen. Arbetarlistan kommer i alla lägen verka för att detta upphör.
På själva kongressen röstades tre tilläggsförslag igenom:[3]
Arbetarlistan arbetar aktivt för fred och nedrustning. Arbetarlistan verkar för att all vapenexport omedelbart upphör. Omställ vapenindustrin till alternativ produktion efter folkets behov. Arbetarlistan verkar för att NATO och alla militärpakter avskaffas.
Sammanställning: Lars ”Gus” Kaage
[1] Miljö- och energipolitiska programmet
[2] Resolution angående Europa-politiken s 5 i kongressmaterial del 2
[3] Det bör noteras att det bara stod en knapp majoritet bakom de tre tilläggsförslagen. Det andra tilläggsförslaget vann efter votering med röstsiffrorna 68-43.