Ur Fjärde internationalen 1/1991
Internationalen är navet i partiets verksamhet. Utan Internationalen skulle partiet stå ofantligt mycket svagare på en rad områden.
Därför är det nödvändigt att partiet verkligen slår vakt om Internationalen som det viktigaste verktyget för partiet i dag — men också diskuterar hur detta verktyg ska vidareutvecklas för att bättre klara sina många olika uppgifter; att vara agitator, propagandist, polemiker och organisatör, för att bara nämna några.
För att kunna gå vidare med Internationalen måste partiets inflytande över tidningen bli ännu starkare! I dag kan man med fog påstå att partiet som kollektiv utövar ett ganska svagt inflytande över tidningen.
Det var alldeles för länge sedan partiet på ett kollektivt sätt diskuterade Internationalens funktion i partibygget och lade fast tydliga och handfasta riktlinjer för partistyrelsen och redaktionen.
I dag är det faktiskt ytterst ovanligt att någon partienhet, det må vara utskott, lokalorganisationer eller sektioner, kollektivt och fortlöpande diskuterar hur tidningen bidrar eller inte bidrar till deras verksamhet — och inte minst förmedlar sina åsikter, förslag och krav till redaktionen. Det förekommer givetvis att kritiska röster hörs av, men då handlar det oftast om enstaka kamrater.
Tyvärr är det nog så att alltför många medlemmar har ett mycket passivt förhållande till tidningen. Det är meningslöst att moralisera över detta, eftersom det i själva verket bara är ett uttryck för bristen på en kollektivt förankrad inriktning för och medveten organisering av arbetet med Internationalen.
Det följande är ett antal riktlinjer för partistyrelsen och redaktionen i arbetet på att utveckla Internationalen:
1) Internationalen måste i första hand spegla partiets politiska och organisatoriska principer. Det är A och O. Tidningen måste fungera som en spjutspets för partiet — eller murbräcka, om man så vill — på de områden där vi ingriper. Det är bara så vi kan maximera partiets genomslagskraft och vinna största möjliga gehör för dess åsikter.
Om vi vill bidra till bygget av en rörelse måste den finnas närvarande i Internationalens spalter. Det är bara så vi gör hela partiet och dess lyssnarskara medvetet om den vikt vi vill ge denna rörelse — och, omvänt, det är bara så vi kan få aktivisterna i denna rörelse att lyssna på partiet och ta till sig Internationalen.
2) Det högsta beröm Internationalen kan få är att aktivisterna i en viktig rörelse anser att det är nödvändigt att hålla sig med tidningen med motiveringen att den är oundgänglig; genom den får man reda på vad som händer i rörelsen, och i dess spalter diskuteras frågor som är viktiga för rörelsen.
Detta är också det viktigaste objektiva kriteriet på Internationalens framgång: dess upplaga och spridning i de miljöer vi prioriterar. Alltför ofta får vi höra att Internationalen är bra eller dålig, men sällan får vi veta om den fungerar bra eller dåligt i det anti-rasistiska arbetet, miljöarbetet, fackföreningen o s v — det vill säga om den svarar på de frågor som upplevs som viktiga i dessa miljöer, om den läses av aktivisterna (och hur dessa uppfattar den) o s v.
3) Att spegla partiets prioriteringar är inte en uppgift för tidningens redaktion ensam. Redaktionen måste stå i intim kontakt med våra kamrater i rörelsen, och tillsammans med dem ta fram relevant material.
Detta kräver i sin tur att vårt ingripande är medvetet organiserat och att medlemmarna och partiets olika delar fortlöpande diskuterar sitt arbete och Internationalens roll i det. Inte minst måste de se till att organisera Internationalens spridning på ett genomtänkt sätt. I dag befinner vi oss faktiskt i den något märkliga situationen att tidningen sprids mer målmedvetet i andra miljöer — torg- och bostadsförsäljning — än just de vi bedriver ett politiskt ingripande arbete i. Att på ett målmedvetet sätt knyta ihop Internationalen med partiets arbete är naturligtvis ingen lätt uppgift. Men det är nödvändigt för att kunna maximera vårt politiska inflytande och göra det mesta möjliga av de politiska öppningar som finns.
4) Internationalen måste utvecklas som kampanj-instrument. I dag är det alltför vanligt att partiets kampanjer får en ganska rutinmässig behandling. Några artiklar och en slätstruken rapportering på den så kallade partinytt-sidan är den vanliga doseringen i dag.
Men en kampanj är ju oftast ett koncentrerat försök att samla hela partiet till att gemensamt föra ut ett bestämt politiskt svar på en bestämd politisk situation till en lång rad olika miljöer — och där borde Internationalen spela en huvudroll, och den aktuella kampanjen en huvudroll i Internationalen.
En kampanj är kort sagt det tillfälle (den vecka eller de veckor) då Internationalen måste vara Socialistiska Partiets språkrör i högre utsträckning än någonsin! Är den inte det, ja, då går mycket av kraften ur kampanjen.
Men detta kräver också planering och åter planering. Man kan aldrig snickra ihop en kampanjtidning under själva kampanjen (vilket alltför ofta är fallet). När den väl rullar igång ska merparten av arbetet vara gjort, och det som återstår i huvudsak handla om att spegla kampanjen på fältet — plus beredskap för eventuella utspel inom kampanjens ram.
5) Det krävs också en medveten avvägning mellan Internationalen och tidskriften Fjärde Internationalen. I dag för tidskriften ett liv för sig.
I själva verket borde tidskriften utgöra en integrerad del av ett press-system där Internationalen fungerar som ”grundkurs” och tidskriften som ”fortsättnings- och fördjupningskurs” — och där den i första hand vänder sig till medlemmar och sympatisörer.
Men detta kräver också samarbete och koordinering. Internationalen och Fjärde Internationalen måste regelbundet tillsammans med partiledningen diskutera och i görligaste mån koordinera sin planering.
6) Partiet måste bli mer synbart i Internationalen som parti och dess verksamhet såväl nationellt som lokalt speglas på ett aktivt sätt; från nationella och lokala utspel och kampanjer till adresser till Röda Rummet-bokhandlar, och andra partiets träffpunkter.
7) Även världsorganisationen Fjärde Internationalen måste bli mer synlig i vår press. Vad gör våra sektioner i olika länder, och har vi i Sverige något att lära av deras diskussioner och erfarenheter? Detta är en viktig uppgift för Internationalen.
8) En medveten kampanj måste föras i vår press för att få inte bara våra, utan även andra organisationers medlemmar, att läsa Fjärde Internationalens internationella tidskrifter, som t ex International Viewpoint och International Marxist Review.
9) Självklart måste bevakningen av vad som sker inom den radikala rörelsen bli bättre utan att Internationalen någonsin ger avkall på att det är Socialistiska Partiets tidning. Rapporteringen om utvecklingen i den radikala rörelsen, dess olika organisationer, deras utspel och debatter skall självklart vara saklig. Men vi kan inte ha som ambition att täcka in allt som sker i den radikala rörelsen och på så vis försöka bli ett organ för hela vänstern. Den enda ambition tidningen kan ha är att vara partiets instrument i bygget av ett revolutionärt massparti — och vårt intresse för andra radikala organisationer styrs ytterst av i vilken utsträckning de är intressanta ur ett klasspolitiskt perspektiv.
10) Partistyrelsen och Internationalens redaktion måste lägga vikt vid att föra en ideologisk debatt med andra partier och strömningar, och givetvis aktivt inbjuda talesmän för andra riktningar att debattera i Internationalens spalter. Det handlar inte bara om att påverka andra organisationer, utan också om att skola våra egna medlemmar i de meningsskiljaktigheter som finns — och inte minst varför de är viktiga. Ytterst handlar det om att slå vakt om vår egen identitet!
11) Sist men inte minst vad gäller själva innehållet: Internationalen måste se världen med proletära ögon.
Tidningen måste lägga vinn om en pedagogik och stil som gör den lättillgänglig för de arbetar- och ungdomsgrupper partiet vänder sig till, och lägga vikt vid att förklara sambanden mellan deras tillvaro och de stora världshändelserna.
Detta är givetvis lättare sagt än gjort, men ambitionen måste hela tiden hållas vid liv. Internationalen måste helt enkelt bli en tidning som arbetande människor i politiskt uppbrott kan identifiera sig med och känna att Internationalen är en tidning som talar för oss! Allt vi gör med tidningen måste ytterst ha detta som mål.
12) Vad gäller själva utgivningstätheten pekar det mesta av partiets erfarenheter på att veckoutgivning är den bästa lösningen. Vi kan inte reducera utgivningstätheten utan att reducera våra möjligheter att ingripa politiskt. Även om vi kunde öka utgivningstätheten till två eller tre gånger i veckan verkar våra erfarenheter peka på att vi inte vinner speciellt mycket i förhållande till de merkostnader och merarbete det innebär. (Detta är givetvis inget argument mot att öka utgivningstätheten under korta, mycket intensiva kampanjer).
Det mesta pekar alltså på att det är veckoutgivning som är den givna basen för tidningens utveckling — fram till dess vi kan ta språnget över i en femdagars- eller dagstidning, som innebär ett radikalt annorlunda sätt att arbeta.
13. Allt eftersom vi kan utveckla vår försäljningsorganisation, höja upplagan och prenumerantstocken och öka redaktionen — allt hänger ihop — kan vi också gradvis öka sidantalet och gradvis göra tidningen mer mångsidig och därmed också svara mot många av de förväntningar som kan skönjas i debatten om tidningen — och som lätt tär på det enorma tålamod och den iskalla realism som varje revolutionär måste lära sig att utveckla, utan att för den skull sluta eldas av drömmen om de förtrycktas festival; den socialistiska revolutionen.
Antagen på Socialistiska Partiet XIII kongress Stockholm 13-16 december 1990