Ur Fjärde Internationalen 2/1992
Iden uppåtstigande solens land, Japan, faller det ekonomiska mörkret allt tätare. 80-talets finansbubbla har spruckit — på två år har börsens värde halverats, företagens vinster sjunker, antalet konkurser ökar och mångmiljardbelopp som lånats ut av bankerna kanske aldrig blir återbetalda.
Det senaste halvåret har den ekonomiska tillväxten avstannat — Japan har gått in i en ekonomisk recession, som är oroande djup. Därmed kan man heller inte räkna med Japan som ett draglok för att sätta fart på den ekonomiska tillväxten i den krisartade världsekonomin.
Många tecken tyder på att 1992 blir det sämsta året för Japan sedan 1974, det är då bruttonationalprodukten (BNP) senast minskade. Den kraftiga ekonomiska uppgång, med ekonomspråk "boom", som varat i över fem år är över.
I september 1985 gick Japan med på att minska det gigantiska handelsöverskottet (exporten var alltså mycket högre än importen) genom att fördubbla värdet på landets valuta, yen.
Genom den så kallade Plaza-överenskommelsen med de sju mäktigaste länderna i världen, G 7-länderna, sänkte den japanska centralbanken (motsvarigheten till svenska Riksbanken) diskontot — utlåningsräntan till andra banker — till låga 2,5 procent.
Därigenom kunde den japanska industrin i det närmaste gratis finansiera sina investeringar. Kostnaderna blev inte längre intressanta. Den billiga krediten ledde till att bankutlåningen fördubblades mellan 1986 och 1991. Centralbanken pumpade också in floder av likvida medel i systemet.
Följden blev en enorm värdestegring på aktier och fastigheter. I de överhettade storstadsområdena ökade tomtmarken med 300 procent. I kölvattnet dök omfattande finansskandaler upp. Den över hela världen så välbekanta finansbubblan växte och växte också i Japan — för att till slut spricka även där.
Tokyobörsen har sedan toppnoteringarna i slutet av 1989 minskat i värde med 55 procent. På 27 månader har ett värde som motsvarar fyra gånger vad Japan lägger ut på statsbudgeten bara försvunnit (i reda pengar motsvarar det omkring 15 000 miljarder kronor!)
Fram till den ekonomiska krisen 1974 låg Japans årliga ekonomiska tillväxt kring tio procent och därefter har den hållit sig kring fem procent.
Under 1991 ökade BNP i nästan oförminskad takt med 4,5 procent. Men under årets sista kvartal kom vändpunkten: BNP minskade med 0,2 procent. Även under de tre första månaderna i år har tillväxten sjunkit.
Därmed befinner sig Japan definitionsmässigt i en ekonomisk recession, eller på svenska i en djup lågkonjunktur. (Ändå tror även de mest pessimistiska ekonomerna på mer än två procents tillväxt av BNP i år.)
Industrins investeringar i anläggningar och maskiner har varit drivhjulet i den japanska ekonomin. Sedan 1960 har direktinvesteringarna stått för 15-20 procent av BNP. Under den senaste uppgångsperioden ökade de med 15 procent i genomsnitt.
Under de senaste fem åren har de japanska företagen investerat över 135 miljarder kronor i anläggningar och maskiner. Under det japanska räkenskapsåret (som löper från 1 april till 31 mars) 1991 ökade direktinvesteringarna bara med 3,8 procent och i år kommer de att minska med 6,5 procent — den första tillbakagången sedan 1986.
Enligt finanshuset Nomura faller i år — för första gången sedan 1972 — industriinvesteringarna med en procent. I tillverkningsindustrin är motsvarande minskning hela 14 procent.
Många av de japanska företagen redovisar nu mer än halverade vinster. Elektronikjätten Sony chockade nyligen med den första förlusten sedan bolaget börsintroducerades 1958.
Två år i rad har vinsterna rasat —1991 med 15,4 procent och i år med 6,4 procent. En så långdragen vinstsvacka har landet inte upplevt efter andra världskrigets slut.
För de stora bil- och elektronikföretag som hittills redovisat sina bokslut var resultaten före skatt inte särskilt lysande:
Data- och telekommunikationsjätten NEC:s vinst föll med 62 procent, till 2,3 miljarder kronor.
Dataföretaget Fujitsu redovisar en vinst på 2,3 miljarder kronor, minus 65 procent.
Japans tredje största tillverkare av elektronikutrustning, Mitsubichi Electric, minskade vinsten med 41 procent, till 4,8 miljarder kronor.
Toshiba, näst största elektroniktillverkaren, minskar vinsten med 56 procent, till 5,1 miljarder kronor.
För biltillverkaren Mazda föll vinsten med 61 procent, till 1,1 miljard. Däremot ökade såväl Nissan som Mitsubishi vinsterna med 18 respektive 8,6 procent.
Även antalet konkurser är rekord stort. Under räkenskapsåret 1991 ökade antalet med 64 procent till 11 767.
Värst är läget för bil-, elektronik- och maskintillverkarna — tillsammans svarar de för hälften av Japans export.
Deras problem har i sin tur fortplantats till materialtillverkarna, till stål- och verktygsindustrin och till underleverantörerna.
Bara 8 av 31 branscher har noterat bättre resultat än förra året.
De tidigare så framgångsrika japanska biltillverkarna kämpar inte bara med sjunkande vinster:
För första gången på sju år minskade den japanska bilförsäljningen på hemmamarknaden - april var tolfte månaden i följd med minskad försäljning.
USA och EG-länderna vill också klämma åt den japanska bilexporten. EG har tvingat Japan att begränsa exporten med mer än de fem procent som den europeiska bilmarknaden ändå väntas krympa i år. Alla japanska biltillverkare utom Toyota förlorade marknadsandelar i USA under årets tre första månader.
De åtta största bolagen planerar att sammanlagt investera 1 205 miljarder yen i anläggningar och maskiner under 1992 - summan är även i svenska kronor stor, men är ändå 12,5 procent mindre än förra året.
Också den så tidigare överhettade fastighetsmarknaden har fått sin släng av sleven; i storstäderna har priserna sjunkit med en tredjedel jämfört med 1989.
För bankerna är detta minst sagt problematiskt: fastighetslånen uppgår till över 2 480 miljarder kronor och en förskräckande stor andel missköts. Enligt en rapport som läckt ut från Bank of Japan betalar cirka 70 av de projektinriktade fastighetsbolagen inte längre några räntor på sina lån.
Kursra set på börsen har slagit särskilt hårt mot bankerna, som äger 25 procent av aktierna på Tokyobörsen till ett värde av knappt 4 000 miljarder kronor. Bankernas eget kapital (aktiekapital plus influtna vinstmedel) har med andra ord bestått i orealiserade värdestegringar på aktier - som i takt med de rasande aktiekurserna försvunnit.
Många banker uppfyller heller inte längre de internationella kraven på en kapitaltäckning på minst åtta procent - därmed får de svårare att låna ut pengar.
För Japans elva affärsbanker, som kraftigt tvingats öka avsättningarna för sina dåliga lån, föll vinsterna före skatt med 14 procent.
Men det är ändå kreditförlusterna som är det allvarligaste problemet - och här är informationen nästan obefintlig!
Enligt en artikel i den japanska dagstidningen Yomiuri Shimbun, har ett stort japanskt bostadslåneinstitut, Nippon Jutaku Kinyi, nödlidande lån (banken har alltså högst osäkra fordringar) på 37 miljarder kronor eller 30 procent av utlåningen.
Japans 22 finansinstitut har enligt affärstidningen The Economist totalt utlånat 4 000 miljarder kronor - och de är nästan uteslutande beroende av bankerna för sin finansiering.
De japanska bankerna betraktar inte lån som osäkra förrän räntebetalningarna uteblivit i minst sex månader - i dagsläget motsvarar detta drygt 300 miljarder kronor. Och detta är ändå bara toppen av isberget - därutöver kommer bankernas egna kreditförluster...
Som lök på laxen kommer de mellan 1 000 och 1 300 miljarder kronor i konvertibla lån som japanska företag givit ut. Konvertiblerna utfärdades när kurserna var höga och förväntningarna stora.
Med dagens låga och till och med sjunkande kurser tvingas företagen att lösa in konvertiblerna kontant (och inte omvandla dem till aktier). Och till det behövs det pengar - som måste lånas av bankerna, som fått svårare att låna ut...
Kommer solens röda sken att åter skina över den japanska jorden? Det är svårt att sia om ekonomisk utveckling. Inte för inte kallade den svenska affärstidningen Dagens industri ekonomerna för vår tids alkemister. Alkemisterna trodde att de kunde "uppfinna" guld — ekonomerna tror att de kan förutspå den ekonomiska utvecklingen...
Vad som står klart är att de japanska hushållen drabbas av en svångremspolitik, som bland annat innebär en minskad konsumtion. Som leder till en minskad hemmamarknad. Som leder till sjunkande vinster och lägre investeringar för företagen. Som leder till ökad arbetslöshet. Katten på råttan...
Men även om de vanliga japanerna får betala ett högt pris, har Japan som ekonomisk makt det väl förspänt — den nedgång som nu kommer sker från en mycket hög nivå.
Hushållssparandet är högt, den officiella (vilket dock inte ska förväxlas med den mycket högre inofficiella) arbetslösheten är låg (två procent) och inflationen ligger under tre procent. Den japanska statens finanser är starkast inom hela västvärlden.
De stora industriinvesteringarna, satsningen på forskning och utveckling och produktion utomlands har närt de stora japanska industrierna, som fortfarande har stora kassareserver. Och trots att industriinvesteringarna minskar, ligger de jämfört med de amerikanska konkurrenterna ändå dubbelt så högt i förhållande till BNP.
Japan har under senare år blivit världens största exportör av kapital. Stora överskott i bytesbalansen (bl a större export än import), stigande fastighetspriser och aktiekurser har lett till att de japanska bankerna lånat ut mycket pengar.
Det är i stor utsträckning japanskt kapital som finansierat stora delar av investeringar i realkapital (maskiner, byggnader, transportmedel o s y) i många i- och u-länder (men även det jättelika amerikanska bytesbalans- och budgetunderskottet!)
Japan nettoexporterade (exporten översteg importen) 1986-90 kapital för 3 200 miljarder kronor. Men förra året kom en vändpunkt: för första gången sedan 1980 förde Japan hem 220 miljarder kronor av utlandsinvesteringarna. På så vis återförs det riskvilliga kapital som det finns så stort behov av i Japan.
Japan är världens tredje största importör och svarar ensamt för 6,5 procent av den totala världsimporten. I februari i år sjönk importen för elfte månaden i följd. Att detta påverkar den ekonomiska utvecklingen i resten av världen är uppenbart.
Eftersom exporten fortsatt att öka, har ett gigantiskt handelsöverskott uppstått: över 600 miljarder svenska kronor under räkenskapsåret 1991.
När efterfrågan på hemmamarknaden viker, måste de japanska företagen i än högre grad kasta sig ut på världsmarknaden för att bli av med varorna. Konkurrensen hårdnar — ordet handelskrig blir än mer berättigat.
För den amerikanske presidenten George Bushs besök i Japan i februari handlade ju inte om japansk matlagning, utan om hur det upptrappade handelskriget mellan länderna skulle minskas...
En annan effekt av den japanska krisen är att tillgången på krediter minskar ytterligare. En stor del av det långfristiga kapital som behövs för att upprätthålla investeringarna behövs inte i Japan, som har ett överskott, utan i andra länder.
Att de rika japanerna inte längre har råd att köpa konst, fastigheter, företag och aktier i västvärlden kan också utlösa en spiral av fallande priser.
Och sist men inte minst: USA behöver pengar för att få bukt med den kroniska underskottsekonomin - inför presidentvalet i november måste Bush visa på några positiva resultat! Det finns mycket som talar för att den svaga konjunkturuppgång som kan skönjas i USA bara är en följd av politiska beslut - med mer eller mindre konstgjorda medel kan en ekonomisk uppgång bära Bush fram till en andra mandatperiod.
I Japan finns en del av dessa så välbehövliga pengar. Vill det sig riktigt illa kan störningar utlösa en ny finanskris liknande den som världen fick uppleva under börskraschen 1987. En ny krasch kan i värsta fall bli så omfattande att den helt avbryter eller kraftigt hämmar den bräckliga uppgång i världsekonomin, som bl a visar sig i USA i dag.
Och då går vi från en solnedgång i öster - till en solförmörkelse i hela världen!
Men samtidigt ökar Japans inflytande på världens största marknad - Sydostasien, världens mest snabbväxande region. Med sina 1,8 miljarder människor- arbetare och konsumenter - kan Sydostasien mot sekelskiftet ha större köpkraft än EG. Sydostasien kan bli en enorm marknad, långt mer betydelsefull än Västeuropas inträngande i Östeuropa och USA:s frihandelsavtal med Kanada och Mexiko. Nya marknader leder till ökad avsättning för varor, som får industrins hjul att snurra, som skapar sysselsättning...
I Thailand öppnas en ny japansk fabrik var tredje dag och i dag finns över 700 japanska företag etablerade. Sedan den ekonomiska boomen i mitten av 1980-talet har Thailands ekonomi vuxit med nära 10 procent om året, tätt följt av Malaysia och Indonesien. I Thailand och Malaysia svarar nu japanskt kontrollerade företag för hälften av ländernas industriproduktion.
I mitten av 1980-talet gick Japan om USA som den största kapitalexportören till Asien. 1985-90 investerade Japan omkring 160 miljarder kronor i Asiens åtta snabbast växande industriländer. USA investerade cirka 44 miljarder kronor.
Även om den ekonomiska krisen också drabbat Japan med minskade investeringar som följd, kommer under de fem närmaste åren en allt större del av investeringarna att gå till Sydostasien. I stället minskar de i Europa, där under perioden mars 1989 till april 1990 (det japanska räkenskapsåret) investeringarna uppgick till ungefär 85 miljarder kronor. Kapitalexporten till USA uppgick under samma period till 163 miljarder kronor, nära hälften av de totala utlandsinvesteringarna.
Ändå har Japan fortfarande en relativt liten del, 6 procent, av sin produktionskapacitet i utlandet, mot 18 för USA och 17 för Tyskland. Kring sekelskiftet beräknas andelen ha ökat till omkring 13 procent.
Det vari mitten av förra årtiondet som de japanska investeringarna sköt fart på allvar i Asean-länderna, Thailand, Malaysia, Singapore, Brunei, Indonesien och Filippinerna. En viktig faktor var höjningen av den japanska valutan, yen.
Och orsaken var ganska enkel: Lönerna i de övriga länderna låg mycket långt under de japanska. I Bangkok är de bara en tiondel av vad de är i Tokyo - i Jakarta bara 4 procent.
Även till Indokina och Kina söker sig nu allt fler företag. Företag från Japan, Thailand och "de fyra tigrarna", Sydkorea, Hongkong, Singapore och Taiwan, slåss om att få exploatera de rika naturtillgångarna och dra fördel av den ekonomiska öppningen.
De nyligen industrialiserade länderna (NIC-länderna) Sydkorea, Hongkong, Singapore och Taiwan försöker sedan några år att ta upp matchen mot storebror i Öst.
Tillsammans investerar de nu lika mycket i regionen som Japan. Förra året var Taiwan största utländska investerare i Indonesien. I början av 1980-talet var länderna på väg att utmana Japan med billigare lågteknologiprodukter. Men Japan har hittills stått pall.
Det är i Asien som den stora tillväxtpotentialen finns under de närmaste årtiondena. Asien är t ex den enda världsdel som förväntas ge ett kapitalöverskott under 90-talet. De stigande inkomsterna har skapat egna, betydande konsumtionsmarknader.
Handeln mellan de sydostasiatiska länderna uppgår till omkring 40 procent av den totala utrikeshandeln. Totalt beräknas handeln mellan Japan och Sydostasien ha ökat från 900 miljarder kronor 1987 till 1 680 miljoner kronor 1991. Samtidigt har handelsunderskottet gentemot Japan vuxit från nära noll 1985 till 198 miljarder kronor 1991.
Thailands, Singapores och Filippinerna viktigaste exportmarknad är fortfarande USA - men Japan är det största importlandet. För Malaysia och Indonesien är Japan både största import- och exportmarknad.
I slutet av januari i år beslutade Aseans toppmöte att inom 15 år skapa ett regionalt frihandelsområde för industrivaror - AFTA. Ett första steg blir att sänka tullarna på 15 industrivaror.
Malaysias president, Mahathir Mohamas, har väckt idén om att bilda en motsvarighet till EG, East Asia Economic Caucus. I den organisationen ska länder som Japan, Kina och Sydkorea vara medlemmar - men inte USA. USA vill i stället fortsätta samarbetet inom APEC, Asian Pacific Economic Cooperation, där även Nya Zeeland, Australien och Kanada är med.
Så även om mörkret sänker sig över Japan, är det långt kvar till en total solförmörkelse.
April 1992
Källa: Veckans Affärer & Dagens industri