Originalets titel: Interview by Trotsky on Russia and the European Situation.
Källa: Manchester Guardian, 1 mars 1923
Översättning: Göran Källqvist
HTML/Redigering: Martin Fahlgren
Fråga: Du är medlem i Tredje internationalen. Du är chef för det ryska krigsdepartementet. Finns det inte tillfällen då internationalens Trotskij är oense med krigsminister Trotskij i ett visst land? Om inte, varför inte?
Trotskij: Jag förstår inte varför och varav det skulle kunna uppstå motsättningar mellan Sovjetrepublikens och Tredje internationalens intressen. Det ryska proletariatet är Tredje internationalens viktigaste beståndsdel. Arbetarklassen i hela världen är intresserad av att stärka Sovjetryssland, och har vid flera tillfällen givit bevis på detta. Sovjetryssland är intresserat av att det växer fram starka arbetarorganisationer och att deras klassmedvetande höjs. Du vet att det enligt vår uppfattning bara är det kommunistiska programmet som helt och fullt motsvarar arbetarklassens intressen. Motsatsen är bara möjlig om man ställer Rysslands ”nationella” intressen mot arbetarklassens internationella intressen. Men enligt vår åsikt existerar inget nationellt utanför det som tillhör en klass. Borgarklassen tillkännager över hela världen att dess klassintressen är nationella intressen: att de gör det med framgång har vi till vår sorg sett tydligt under världskriget. Rysslands nationella intressen sammanfaller med hennes härskande klass’, dvs, proletariatets, intressen. Men arbetarklassens verkliga intressen kan inte tillfredsställas annat än med internationella medel, dvs. genom att upprätta ett världsförbund av republiker grundade på arbetarna och deras solidaritet.
Fråga: Samma skillnader avseende motiv och intressen måste existera i armén, som säkerligen är mer rysk än revolutionär?
Trotskij: Det jag redan har sagt gäller helt och fullt även för denna fråga. Du säger att Röda armén är mer rysk än revolutionär. Du glömde för det första att Röda armén till sin sammansättning inte bara är rysk, ty i den finns också ukrainare, vitryssar, georgier, armenier, tatarer, etc., och för det andra, att det i de vita arméer som vi kämpade mot också fanns ryssar. Alldeles nyligen kämpade Röda armén och de röda partisanerna (gerilla) i Fjärran östern mot de vita. Det är helt uppenbart att den Röda arméns mål hade och fortfarande har en revolutionär karaktär. Om någon t ex skulle anmoda Röda armén att hjälpa den franska imperialismens trupper under uppgiften att förslava det tyska folket, och för detta erbjuda den rejäl ”nationell kompensation”, så finns det inga tvivel om att Röda armén skulle avvisa ett sådant förslag med förakt och indignation. Medan den å andra sidan skulle dela och visa stor entusiasm under ett krig till försvar för de förtryckta arbetarmassorna i vilket land som helst mot beväpnade tjuvar och förtryckare. Det är detta som Röda arméns revolutionära karaktär består av.
Fråga: Om Frankrike hade gått in i Ruhrområdet 1919 har jag en känsla av att Moskva skulle ha bedömt krisen som en revolutionär kris. Varför är det inte så idag?
Trotskij: Du frågar varför vi inte hälsade den franska invasionen av Ruhr som en revolutionär drivfjäder. Vi är förvisso intresserade av arbetarklassens seger, men det är inte alls i vårt intresse att revolutionen äger rum i ett Europa som är utmattat och tömt på blod, och att proletariatet bara skulle få ruiner från borgarklassens händer, som vi fick av tsarismen och den ryska borgarklassen. Europas arbetarmassor drar bara gradvis lärdomar av det imperialistiska kriget. Det visar sig i Kommunistiska internationalens gradvisa tillväxt. Utan att tillåta oss profetior om datum, så har vi icke desto mindre inga tvivel om att denna process kommer att leda till arbetarklassens seger i hela Europa och över hela världen. Men om borgarklassen skulle lyckas dra in Europa i ännu ett förödande krig, så skulle det för det första innebära att framförallt de generationer av arbetarklassen som är bärare av framtiden blöder och krossas, och för det andra till Europas ekonomiska armod. Resultatet kan bli att Europas kultur försämras kraftigt under en lång period, och följaktligen inte att de revolutionära perspektiven närmar sig utan tvärtom skjuts upp. Det är därför vi ur revolutionär synvinkel är mycket intresserade av att bevara freden.
[Fråga:] Min föregående fråga var ett försök att sprida lite ljus över den övertygelse som alla jag träffar verkar dela, att om Polen som ett resultat av den fransk-tyska konflikten skulle agera, så skulle Ryssland omedelbart bli inblandat.
Trotskij: Du frågar på vilket sätt vi kan vara berörda av ett polskt angrepp på Tyskland? Ur två synvinklar. För det första att ett sådant angrepp skulle vara likvärdigt med ett nytt slag mot den europeiska ekonomin och att den chauvinistiska reaktionen skulle stärkas, och båda dessa saker går mot revolutionens intressen. För det andra skulle det härskande Polen med sitt angrepp visa att hon inte vill och inte kan leva i fred med sina grannar. Det försvagade och avväpnade Tyskland kan inte belägra Polen. Följaktligen skulle det polska angreppet ha en rent annekterande och piratliknande karaktär. Och Polen är även vår granne.
Men vi förmodar tillitsfullt att din hypotes om ett polskt angrepp kommer att förbli enbart en hypotes. För vår del ska vi åtminstone göra allt för att bevara freden.