Digitaliserat av Jonas Holmgren för Marxists Internet Archive.
Avsikten är att så snabbt som möjligt komma igenom Första avdelningen och börja studierna med Andra avdelningen och kap. 4. Därför ger jag här bara en översikt över kap. 1-3 (se Inledningen, sid. 26-27). Jag skall försöka tydliggöra huvuddragen i analysen av varan och penningen. Det innebär att jag skall försöka framhäva den syn på varan, penningen och kapitalet som Friedrich Engels gör sig till tolk för i en känd formulering (TKr 212-13/ZKr 475-76):
"... den politiska ekonomin handlar inte om ting utan om förhållanden mellan personer och sist och slutligen mellan klasser, men dessa förhållanden är ständigt bundna vid ting och uppträder som ting."
Engels talar om att vi inte får se analysen av varan och penningen som nationalekonomi eller politisk ekonomi i snäv bemärkelse. I stället skall vi se den som ekonomi i historiematerialistisk mening (se Inledningen not 38). Jag skall alltså här i denna översikt framhålla på vad sätt analysen av varuformen och penningformen är en analys av "förhållanden mellan personer", samhälleliga förhållanden.
(Emellertid inbegrips inte produktionsförhållanden i strikt mening och klassförhållanden i analysen av den enkla varuformen och penningformen. Det är först vid analysen av kapitalformen som de uppträder. Detta klargörs i min Sammanfattning av kap. 4 och 5.)
Jag skall alltså försöka lyfta fram hur Marx analys av varan och penningen (som vanligtvis uppfattas som en "värdeteori" eller en "pristeori") egentligen är en analys av samhälleliga förhållanden - de samhälleliga förhållanden som är knutna till de ekonomiska formerna vara och pengar. Endast vissa avsnitt ur Marx text skall läsas. Får jag föreslå följande studieordning:
a) Punkt 1-9 i min kommentar och studiehandledning.
b) Marx kap. 1:1-2 samt första sidan av kap. 1:3. Dessa avsnitt läses tillsammans med punkt 10-24.
c) Kap. 1:4 och punkt 25-31.
d) Kap. 2 och punkt 32-36.
e) Ingenting ur Marx kap. 3, utan i stället punkt 37-39.
Marx första tre kapitel är svåra. Acceptera därför om det känns som att slå huvudet i en kompakt vägg. Ge inte upp. Man måste igenom det förr eller senare. Generationer av Marx-läsare har haft denna upplevelse, precis som Deutscher. Men precis som Deutscher också framhåller kan han, när han går tillbaka och läser om, inte förstå hur kunde tycka att det var så svårt. Det är ju så enkelt och självklart - i efterhand.
Jag har ansträngt mig att göra framställningen så klar och lättfattlig som möjligt. Men ämnet är svårt och komplicerat. Många kanske kommer att tycka att det är alltför tungläst. Då har jag följande förslag: Läs punkt 1-11 i min kommentar och studiehandledning. Läs dessutom punkt 25, 26, 27 och 28. Gå därefter fram till sid. 75. Studera någon av de böcker som jag rekommenderar under rubriken "Bredvidläsning". Börja därefter direkt med Andra avdelningen, punkt 40.
Det viktigaste är att inte fastna i kap. 1-3 på detta stadium av Kapitalet-studierna! Ägna inte veckor åt att fundera och diskutera om den s.k. "arbetsvärdeläran" är sann eller ej! Det är ett fascinerande problem och en fascinerande diskussion. Men det blir ännu mer fascinerande när man har läst igenom hela Första boken och återkommer till mer grundliga studier av kap. 1-3. För att nu inte tala om hur intressant det blir när man har studerat även Tredje bokens kap. 8-12 som handlar om prisbildningen. Det är ju vanligtvis det problemet man tror sig finna i Första boken kap. 1!
Ekonomiska företeelser (ting, former och förhållanden, samt människor som bär upp dem). Grundmaterialet för den politiska ekonomins analys är ett antal verkligt existerande företeelser. De företeelser som tillsammans utgör kapitalismen är t.ex. varuformen, bytesförhållandet, penningformen, kapitalformen, lönarbetet och kapitalförhållandet mellan kapital och lönarbete. Dessa och flera andra företeelser utgör föremålet för den politiska ekonomins analys, oavsett om det är ekonomi i snäv mening eller i historiematerialistisk mening (Inledningen, not 38).
Den politiska ekonomins begrepp försöker vara sanna återspeglingar av (hypoteser om) dessa verkliga företeelser. Dess teorier försöker vara sanna återspeglingar av (hypoteser om) de verkliga sammanhangen mellan dem.
Men den materialistiska historieuppfattningen gör att man ser på dessa företeelser på ett särskilt sätt. I Inledningen framgick att den materialistiska historieuppfattningen ser historien indelad i olika epoker eller olika samhällsformer. För Marx är det därmed ett grundläggande problem att reda ut vilka ekonomiska företeelser som finns i alla samhällsformer och vilka som tillhör bara en eller några.
Historiskt allmänna ekonomiska företeelser. I alla samhällsformer finner vi människan och naturen. Genom arbetet (produktionen) bearbetar människorna naturen och frambringar föda, bruks- och njutningsföremål. I Inledningen till Grundrisse (1857-58) skriver Marx (Gr 6-7/ES 22-23):
"När vi här talar om produktion, så avser vi alltid produktionen på ett bestämt samhälleligt utvecklingsstadium - samhälleliga individers produktion ... Men alla produktionsepoker har vissa kännetecken, vissa bestämningar gemensamt ... Några bestämningar hör till alla epoker ... Det finns bestämningar som gäller för den modernaste såväl som för den äldsta epoken."
Och de egenskaper som hör till alla samhällsformer är det faktum att allt arbete (produktion) försiggår som en process mellan människorna och naturen (Gr 7/ES 23):
"Det som förenar alla produktionsformer, deras enhet, framgår redan därav, att subjektet i produktionen, mänskligheten, och objektet, naturen, är desamma."
Historiskt specifika företeelser. Människan, arbetet och naturen är alltså historiskt allmänna företeelser. Men i olika samhällsformer antar de olika samhällelig form. Arbetet har t.ex. bedrivits som slavarbete i antikens Grekland och Rom, som liveget arbete under medeltidens feodalism eller som modernt lönarbete i den moderna tidens kapitalism. Människan - betraktad som en ekonomisk företeelse - är heller inte densamma. Vi kan inte tala om en historiskt allmän "mänsklig natur". De "människor" vi möter i produktionen är alltid människor "på ett bestämt samhälleligt utvecklingsstadium", "samhälleliga individer" (Gr 6-7/ES 22-23).
Nyttighet eller bruksvärde. De föremål som människorna frambringat ur naturen för att tillfredsställa sina behov kallar vi nyttigheter eller nyttiga ting. Deras egenskaper gör att de har bruksvärde (ty. Gebrauchswert, eng. use-value) för människorna. Därmed avses timrets nyttighet (bruksvärde) att kunna användas vid husbygge eller pappersframställning, stolens nyttighet att kunna sittas på, rockens nyttighet att ge värme eller brödets nyttighet att ge näring, mättnad och njutning.
Men det måste alltid vara nyttighet för någon. Någon människa måste alltid kunna eller vilja nyttja eller bruka föremålet. Annars har det ingen nyttighet eller bruksvärde. Ännu inte funnen malm har bruksvärde först när den hittas av människorna och blir brytbar genom olika anläggningar och transportleder. Sälskinn har inget bruksvärde i modeskaparnas Paris så länge sälungarna ligger och solar sig på klipporna. För att bli bruksvärde eller nyttighet måste alltså föremålet dras in i människornas verksamhets- eller behovssfär. Utanför detta område är föremålen ren natur och har alltså ingenting att göra med den politiska ekonomin som vetenskap, varken i snäv mening eller i historiematerialistisk mening (Inledningen, not 38).
Produkter. Föremål med bruksvärde finner människorna jungfruligt i naturen såsom luft, vatten, eld, växtlighet och djurliv. Men föremål med bruksvärde kan också behöva frambringas genom att människorna bearbetar naturen med arbetet: brukar jorden, bryter malmen, jagar djuren, odlar växter och föder boskap. Genom arbetet kan naturföremål omformas och bibringas egenskaper som ger dem önskat bruksvärde. Träd blir till timmer, timmer till plank, och plank blir till hus eller snickerier. Föremål som frambragts av arbete kallar vi produkter. (Latinets produco, betyder frambringa, alstra, dra fram.)
Produkternas materiella egenskaper (materiell form eller naturalform). Produkter frambragta ur naturen består av materia (ty. Material, Stoff) som omformats på ett ändamålsenligt sätt. Genom arbetet kan produkten ges den ena eller andra materiella formen eller egenskapen. Produkten har bruksvärde genom sin materiella form, d.v.s. sina egenskaper som omformat naturföremål. Det kan vara kemiska eller fysikaliska egenskaper, färg, form eller tekniska finesser.
En stol. t.ex., består av trä med viss hållfasthet. Genom snickeriarbete har träet getts en speciell form. Det har formats till ben, sits och rygg, och dessa har hopfogats på ett särskilt sätt. Genom slipning och ytbehandling har träet gjorts behagligt att sitta på samt motståndskraftigt mot väta. Dessa egenskaper sammantagna är stolens materiella form.
Naturligtvis är det så att även obearbetade naturföremål har materiell form. Och naturligtvis är det denna materiella form, eller dessa egenskaper, som ger även obearbetade naturalföremål möjlighet att bli bruksvärde. Den obearbetade malmens materiella egenskaper ger den ett visst bruksvärde. Och det friska källvattnet har sina speciella materiella egenskaper och sitt speciella bruksvärde.
Marx använder ibland uttrycken "materiell form" eller "föremålslig (ty. stofflich) form". Ibland använder han t.o.m. ordet "bruksvärde" (ty. gebrauchswert) när han avser de materiella egenskaperna eller den materiella formen i strikt mening. Men oftast använder han ordet "naturalform" (ty. Naturalform). Det ordet bär fram en klar innebörd, och jag kommer att använda ordet "naturalform" i min kommentartext.
Produkternas samhälleliga egenskaper, deras samhälleliga form. Produkterna kan frambringas under olika samhälleliga förhållanden. Om vi bortser från allt som har med deras materiella egenskaper (naturalform) att göra, kan vi ändå tala om egenskaper som produkter får genom att ingå i olika samhälleliga sammanhang, d.v.s. i olika samhällsformer. Jag avser specifikt samhälleliga egenskaper. Marx talar om produkternas samhälleliga form.
Genom att produceras under olika samhälleliga förhållanden får produkterna sin samhälleliga form, eller sin ekonomiska form. Sädeskorn har (oavsett den föränderliga naturalformen) varit materiell bärare av många olika ekonomiska former under historiens lopp. Sädeskorn har varit solguden Faraos egendom och lagts i förråd till utsäde och hungerår. Sädeskorn har använts som foder till slavar. Sädeskorn har varit tionde till präster och skattesäd till godsherrar. Sädeskorn har varit varor som har utbytts mot andra varor. Och slutligen har de varit kapital. Dessa olika ekonomiska former (samhälleliga egenskaper hos tingen) är specifika för olika samhällsformer. De är historiskt specifika ekonomiska företeelser (punkt 4).
Den materialistiska historieuppfattningen. Detta sätt att tänka grundas i den materialistiska historieuppfattningen. Om man har som utgångspunkt att historien har innehållit olika samhällsformer, så blir det naturligtvis viktigt att kunna påvisa vad som är specifikt för varje enskild samhällsform. Därmed blir det till en början viktigt att kunna skilja mellan det som är historiskt allmänt och det som är historiskt specifikt. Men det blir också viktigt att kunna skilja de egenskaper som ingår i föremålens naturalform från de egenskaper som ingår i föremålens samhälleliga form.
Under 1800-talet hävdade rasismens och slaveriets anhängare att människor av den svarta rasen av naturen var slavar. Slavkaraktären ansågs vara knuten till deras kroppsliga och andliga egenskaper. Men för Marx kan sådant tänkande endast vara metafysik eller mystik. En samhällelig egenskap kan inte ingå som en kemisk eller fysiologisk egenskap i ett naturföremål. Man får inte blanda samman samhällelig form och naturalform. Han skriver rakt på sak i Lönarbete och kapital (1847) (1849) (ES 518/MEW 6 s. 407) (ä.ö.):
"En neger är en neger. Först under bestämda förhållanden blir han till slav."
Samma sak gäller verktyg och maskiner under kapitalismen:
"En bomullspinnmaskin är en maskin att spinna bomull med. Först under bestämda förhållanden blir den till kapital."
Och vi skulle kunna fortsätta med våra sädeskorn. Sädeskorn är sädeskorn. Först under bestämda förhållanden blir de till tionde åt prästen (eller skatt åt godsherren, eller till handelsvaror, eller till kapital). Detsamma gäller arbetet. Blott under bestämda förhållanden blir det till slavarbete, liveget arbete, självägande småföretagararbete eller kapitalistiskt lönarbete.
Det Marx gör i 'Kapitalet' är att analysera de samhälleliga förhållanden och ekonomiska former under vilka maskiner och verktyg är kapital och arbetet är kapitalistiskt lönarbete, en analys av "basen" i den kapitalistiska samhällsformen.