Karl Marx/Friedrich Engels

Förord till den andra ryska utgåvan av
"Det Kommunistiska Manifestet"

1882


Skrivet: I London, den 21 januari 1882
Källa: Marx Engels Werke bd IXX, s. 295/296; "Vorrede zur zweiten russischen Ausgabe des »Manifests der Kommunistischen Partei«".
Översättning: Riff-Raff
HTML: Jonas Holmgren


Den första ryska utgåvan av "Det kommunistiska partiets manifest", översatt av Bakunin, publicerades i början av 60-talet av Kolokol-tryckeriet. Vid den tiden kunde Väst i detta (den ryska utgåvan av "Manifestet") endast se ett litterärt kuriosum. En dylik uppfattning idag vore omöjlig.

Vilket begränsat utrymme den proletära rörelsen då (december 1847) ännu innehade visar sig tydligast i "Manifestets" avslutande kapitel, Kommunisternas ställning till de olika oppositionspartierna. Just här fattas nämligen - Ryssland och Förenta Staterna. Det var den tid då Ryssland bildade den europeiska samlade reaktionens sista stora reserv; då Förenta Staterna absorberade Europas proletära överskott genom invandringen. Båda länderna försåg Europa med råmaterial och var dessutom avsättningsmarknad för dess industriprodukter. Båda länderna var därmed även, på ena eller andra sättet, den bestående europeiska ordningens stöttepelare.

Så fullständigt annorlunda idag! Just den europeiska invandringen passade Förenta Staterna för en gigantisk jordbruksproduktion, vars konkurrens skakar grundvalarna för den europeiska jordegendomen - stor som liten. Dessutom möjliggjorde det för Förenta Staterna att exploatera dess utomordentliga industriresurser med en energi och i en omfattning som inom kort måste bryta Västeuropas, och främst Englands, industriella monopol som fram till nu har existerat. Bägge omständigheterna återverkar revolutionärt på Amerika självt. Stegvis går små- och mellanjordegendomarna, grunden för hela den politiska konstitutionen, under i konkurrensen med storjordbruken; samtidigt utvecklas för första gången ett massproletariat och en oerhörd kapitalkoncentration i industriregionerna.

Och nu Ryssland! Under revolutionen 1848/49 fann inte endast de europeiska furstarna utan även den europeiska bourgeoisien i den ryska inblandningen sin enda räddning från proletariatet, som just börjat vakna. Tsaren utropades till befälhavare för den europeiska reaktionen. Idag är han revolutionens krigsfånge i Gatschina och Ryssland utgör den revolutionära aktionens förtrupp i Europa.

"Det kommunistiska manifestet" hade som uppgift att proklamera den oundvikliga stundande upplösningen av den moderna borgerliga egendomen. I Ryssland finner vi emellertid rakt emot det snabbt utvecklande kapitalistiska svindlandet och den borgerliga jordegendomen, som just börjat utvecklas, att mer än hälften av jorden ägs gemensamt av småbönderna. Nu är frågan: Kan den ryska Obschtschinan, kraftigt underminerad men ändå en form av uråldrigt gemensamt ägande av jorden, gå direkt till en högre form av kommunistiskt gemensamt ägande? Eller måste den tvärtom först gå igenom samma upplösningsprocess som utgör den historiska utvecklingen i Väst?

Det enda möjliga svaret på det idag är: Om den ryska revolutionen blir signalen för den proletära revolutionen i Väst, så att båda kompletterar varandra, kan det nuvarande ryska gemensamma ägandet av jorden tjäna som utgångspunkt för en kommunistisk utveckling.

Karl Marx & Friedrich Engels
London, 21 januari 1882