Originalets titel: Resolution on Ukraine.
Översättning: Martin Fahlgren
HTML: Martin Fahlgren
Fjärde Internationalens 18:e världskongress ägde rum i Belgien den 23–28 februari 2025. Rysslands invasion av Ukraina utgjorde en särskild diskussionspunkt och resolutionen antogs av världskongressen med 95 röster för och 23 emot.
Se även: Nej till Putins invasion av Ukraina! Stöd det ukrainska motståndet! ... (FI:s byrå i mars 2022)
Ukrainska huvudstaden Kyiv efter rysk beskjutning 10 oktober 2022.
Copyright: Main Directorate of the State Emergency Service of Ukraine in Kyiv - CC BY 4.0
1. I februari 2022 inledde Putin en fullskalig invasion av Ukraina i ett försök att göra landet till en rysk satellitstat. Detta försök har redan orsakat hundratusentals döda och sårade. Men regimen i Moskva har länge präglats av en expansionistisk imperialistisk ideologi som ser stormakter som berättigade att utvidga sitt inflytande med alla medel, utmana etablerade normer i internationell rätt och legitimera en ny era av imperialistisk omfördelning.[1] För Kreml är därför de dagligen ökande mänskliga kostnaderna för denna aggression inget skäl att upphöra med den, och en ytterligare intensifiering är ett viktigt medel för att terrorisera det ukrainska folket till underkastelse.
2. Det som skulle vara en ”särskild militär operation” för att störta regeringen i Kiev på några dagar har förvandlats till ett treårigt fullskaligt krig. Denna utveckling var oväntad inte bara för Putin utan också för västmakterna – Biden erbjöd till och med att hjälpa Zelenskyj att evakuera. Det är just den ukrainska motståndsrörelsens beslutsamhet och motståndskraft som hittills har omintetgjort Putins planer.[2]
3. Invasionen av Ukraina var inte bara ett försök att återupprätta Rysslands roll i den kapitalistiska konkurrensen, utan också ett medvetet försök att skärpa kontrollen över det ryska samhället och krossa all opposition. Antikrigsaktivister har åtalats och dömts till långa fängelsestraff på falska grunder. Socialistiska organisationer, såsom våra kamrater i den Ryska socialistiska rörelsen, har tvingats upplösas och deras medlemmar tvingats fly.[3] Feminister fortsätter att mobilisera, men de gör det under ständig press och hot om fängelse för att bara ha uttalat ordet ”krig”.
4. Som internationalister försvarar vi Ukrainas rätt till självbestämmande och deras rätt att göra motstånd mot invasionen. Folkrörelserna är en integrerad del av detta motstånd och för en kamp på två fronter: mot ockupanterna och mot Zelenskyjregeringen. I denna ojämlika kamp står vi tillsammans med andra progressiva krafter i landet. Vi uppmanar alla internationalistiska vänsterkrafter att utveckla politisk och materiell solidaritet med fackföreningsmedlemmar, feminister och sociala och demokratiska aktivister i Ukraina. Precis som Fjärde internationalen har gjort sedan aggressionens början inom ramen för ”European Network of Solidarity with Ukraine” (ENSU/RESU) och tillsammans med den ukrainska vänsterorganisationen Sotsialnyi Ruch.
5. Vi understryker än en gång att vi inte har några illusioner om den ukrainska regimens natur. Denna regering är högerorienterad och nyliberal och drar sig inte för att mobilisera rädsla för att behålla makten. Den är lika angelägen om att tillfredsställa inhemska kapitalister som att försäkra västmakterna om sin förmåga att anpassa sig till deras krav. Dess antisociala och antidemokratiska politik är kontraproduktiv när det gäller att försvara Ukraina. Den motverkar arbetarklassens behov, väcker deras missnöje, undergräver det sociala förtroendet och som ett resultat av detta förlitar sig regeringen på allt mer auktoritära åtgärder. Detta gör det ännu viktigare att stå på de ukrainska löntagarnas och deras organisationers sida. Vi kan inte överge dem när de så desperat behöver solidaritet, särskilt om vår vision av frigörelse är en kamp underifrån, där folket reser sig för att kämpa, oberoende av regeringen och stormakterna.
6. Rysslands attack mot Ukraina är en del av den globala kapitalistiska krisen, de ökande interimperialistiska spänningarna och extremhögerns och militarismens uppgång. Den ryska regimen har ingripit i Ukraina, Armenien, Georgien och Kazakstan, stött Bashar El Assads reaktionära regim och ökat sitt engagemang i Afrika. USA manövrerar i Sydamerika, Asien-Stillahavsområdet, Europa och Afrika, fortsätter att beväpna Israel och stödja alla dess aggressioner. Frankrike försöker för sin del också hålla fast i Afrika och förtrycker de kanakiska självständighetskämparna. För att inte tala om hur Putins anfallskrig i allmänhet har återupplivat Nato, som tidigare förklarats ”hjärndött”, och gjort det möjligt för de stora västmakterna att stärka och utvidga det.
7. Genom att åberopa den ryska invasionen låtsas västliga regeringar vara maktlösa att stödja dem som drabbas av inflation och stigande energikostnader, och undergräver därmed tyst den solidaritet de vädjar om. Under tiden riktar högerkrafterna alltmer in sig på ukrainska flyktingar eller ställer dem mot andra migranter.
8. Vi måste erkänna att det stöd som USA och västliga regeringar ger Ukraina inte bygger på en antikolonial syn, med tanke på hur de låter Israels kolonialism fortsätta ohejdad. Västimperialistiska makter använder kriget för att försöka försvaga sin ryska rival, samtidigt som de utnyttjar Ukrainas behov av hjälp för att införa sitt eget järngrepp över landet. Men det är inget skäl att neka det ukrainska folket, som befinner sig i nöd, alla nödvändiga medel för att försvara sig, att vägra sådana medel eller att sabotera tillhandahållandet av dem.
9. Nu är det upp till vänstern att mobilisera och kräva att stödet till Ukrainas folk ges villkorslöst, istället för att vara knutet till genomförandet och fördjupningen av nyliberala åtgärder. Därför kräver vi omedelbar och fullständig avskrivning av Ukrainas skulder, respekt för arbetsrätten och upprätthållande av offentliga tjänster, expropriering av storfinansen och kamp mot korruption för att hjälpa det ukrainska folket och motverka de imperialistiska makterna.
10. Dagens globalt ökade vapenutgifter visar att vi mer än någonsin måste kämpa mot de vansinniga programmen för ömsesidig strategisk upprustning, särskilt kärnvapen, mot vapenhandeln, som mycket ofta går till diktaturer, och för demokratisk kontroll (nationalisering) av vapenindustrin – samtidigt som vi stöder de koloniserade folkens rätt att försvara sig, även med vapen.
11. Medan vi skriver dessa rader inleder Ryssland nya attacker. Förstörelsen av hela städer, infrastrukturer och ekosystem tjänar till att upprätthålla det storryska imperialistiska herraväldet, vilket också bortförandet och deportationen av barn, förstörelsen av den ukrainska kulturen och undertryckandet av friheterna i de ockuperade områdena gör. Putin är öppen med sina krav på att straffa Ukraina för dess envishet: erkännande av de olagliga territoriella erövringarna, ersättning av Zelenskyjs ”olagliga och nazistiska” regering, drastisk minskning av de ukrainska väpnade styrkorna, icke-medlemskap i Nato.
12. Det är uppenbart att en del av extremhögern i väst skulle föredra en överenskommelse med Putin som skulle stärka deras gemensamma ultrareaktionära agenda och lämna Ukraina maktlöst och splittrat, reducerat till en nykoloni under Ryssland. Kinas regering ger konkret stöd till Kreml samtidigt som den presenterar krav på ukrainsk kapitulation som förhandlingsförslag. En del av den europeiska och amerikanska härskande klassen kan också vid någon tidpunkt frestas av en fred som skulle ge Putin viss tillfredsställelse men också återställa handelsförbindelserna med Ryssland och Kina.
13. Trump anser nu att ukrainarna bär ansvaret för kriget. Hans rovgiriga, merkantilistiska hållning, där han kräver ”återbetalning” för tidigare bistånd till Ukraina genom beslagtagande av landets mineral- och sällsynta jordartsmetaller samt andra privilegier i framtiden, är ett särskilt brutalt och avskyvärt exempel på denna logik.
14. Delar av den självutnämnda anti-krigsvänstern instämmer i detta och är beredda att lämna Ukraina i den ryska regimens permanenta nåd, antingen på grund av anti-amerikanskt lägertänkande (”campism”) eller pacifism. Vi tror att varje ”fred” som bygger på sådana villkor och påtvingas mot det ukrainska folkets vilja bara kommer att vara ett förspel till mer ockupation och våld i framtiden. Nu är det dags för vänstern att bygga en egen trovärdig säkerhetsstrategi baserad på folkligt deltagande och kontroll. Detta har blivit viktigare än någonsin inför de interimperialistiska ”uppgörelserna” mellan Trump och Putin.
Den enda varaktiga lösningen på detta krig kan uppnås genom:
- icke-erkännande av annekteringarna och fullständigt tillbakadragande av ryska trupper;
- att alla förhandlingar och överenskommelser underställs demokratisk kontroll av folket;
- att Ukrainas förmåga att försvara sig mot framtida imperialistiska angrepp säkerställs.
En varaktig fred är endast möjlig om den bygger på:
- Ukrainas och dess minoriteters rätt att fritt bestämma sin framtid och utveckla sina kulturer, oberoende av yttre påtryckningar, oligarkernas intressen, nyliberala regimer eller extremhögerideologier;
- respekt för politiska, sociala och arbetsrättigheter, inklusive rätten till strejk, fredlig sammankomst och fria val;
- rätt för alla flyktingar och människor som fördrivits av kriget att återvända hem eller bosätta sig i de länder där de för närvarande bor;
- att Putins diktatur avskaffas och att alla politiska fångar och krigsfångar friges.
Vi ser vår kamp mot kriget i Ukraina som en del av kampen mot militarism och imperialism. Kampen mot kriget och för internationell solidaritet kräver:
upplösning av alla militära block inom Nato, CSTO och AUKUS
inrättande av ett system för internationella relationer som bygger på alla nationers jämlikhet, kontroll från gräsrotsnivå, öppen diplomati och fördömande av alla former av imperialistisk och nationalistisk aggression
- avskrivning av Ukrainas skuld;
- inrättande, under kontroll av Ukrainas medborgare, av en fond för återuppbyggnad, försvar och förbättring av levnadsvillkoren, finansierad genom exceptionella skatter på vinsterna för västerländska kapitalister som har bedrivit affärer med sina ryska motsvarigheter och på vapenindustrins och andra krigsprofitörers vinster, samt genom expropriering av ryska och ukrainska oligarkers förmögenheter.
Från 1:a maj 2025 i Stockholm
[1] Den s k neorealistiska skolan, med den välkände amerikanske statsvetaren John Mearsheimer i spetsen, anser att det i stort sett är oundvikligt att stater strävar efter att uppå regional hegemoni på bekostnad av omgivande stater. Hans slutsats är att man också måste acceptera att (regionala) stormakter, som Ryssland, upprättar intressesfärer kring sig själva. – Alla noter är införda av Red.
[2] Detta är viktigt att inse, för det visar att påståendet – som ständigt framförs av Putin-kramare – att kriget är ett proxykrig mellan USA/Nato och Ryssland är struntprat. Kriget startades av Putin med målsättningen att krossa Ukraina. Väst trodde att kriget skulle vara en lätt match för ryska armén, men det visades sig vara fel, och efter ett tag började stödet växa, även om det till en början var ganska blygsamt. Att ukrainarna sedan dess försetts med utrustning, utbildning av soldater, liksom råd och förslag m m, är helt legitimt och bevisar inte att Ukraina skulle föra ett ombudskrig å USA/Natos vägnar. Ukraina har invaderats av Ryssland (som vill tillintetgöra Ukraina) och kämpar för sin existens. Nu, då Trump pressat Ukraina för att man ska acceptera omfattade eftergifter till Ryssland, blir anklagelsen ännu mera absurd. Däremot är det begripligt att många i Europa ser Ukrainas kamp som en kamp mot en rysk aggression som även hotar andra europeiska länder och att det därför är viktigt att stödja Ukraina.
[3] Ryska socialistiska rörelsen (som är förbjuden i Ryssland) har bl a samarbetat med och gjort gemensamma uttalanden med ukrainska Sotsialnyi Ruch.