Publicerat: I "Der Volksstaat" nr 117, den 6 oktober
1874.
Källa: Marx Engels Werke bd XVIII, s. 540; "Flüchtlingsliteratur".
Översättning: Hans Granlid
Digitalisering: Jonas Holmgren
... Ett land, som frambragt två författare av Dobroljubovs[1] och Tjernysjevskijs[2] storhet, två socialistiska Lessing, går inte under därför att det samtidigt fött en humbug som Bakunin[3] och några omogna små studenter, som blåser upp sig med stora ord likt grodor och slutligen äter upp varandra. Och även bland de yngre ryssarna känner vi personer av utmärkt såväl teoretisk som praktisk begåvning och stor energi, personer som till följd av sina språkkunskaper är fransmännen och engelsmännen överlägsna i fråga om den intima bekantskapen med rörelsen i olika länder och överlägsna tyskarna i fråga om den världsmannamässiga skickligheten. De ryssar som förstår och medverkar i arbetarrörelsen kan bara anse det som en tjänst man gjort dem, att man befriat dem från medansvaret för Bakunins skurkstreck ...
[1] Dobroljubov, Nikolaj Alexandrovitj (1836-1861), kritiker och publicist; stor rysk revolutionär, demokrat och materialist.
[2] Tjernysjevskij, Nikolaj Gavrilovitj (1828-1889), genial rysk kritiker, revolutionär demokrat och materialist, en av marxismens föregångare i Ryssland.
[3] Bakunin, Mikael Alexandrovitj (1814-1876), rysk anarkist, som på Haagkongressen 1872 uteslöts ur Första Internationalen.