Karl Marx

Från Marx till L. Kugelmann

1871


Digitaliserat av Jonas Holmgren.

London den 12 april 1871

Käre Kugelmann!

Dina "medicinska" råd föll i god jord såtillvida som att jag nu konsulterat min läkare, dr. Matheson, och för tillfället anförtrott mig i hans vård. Han menar emellertid att det inte är något fel på mina lungor. Hostan tror han beror på bronchitis etc., som även kan tänkas påverka levern.

I går nådde oss den allt annat än lugnande nyheten att Lafargue (inte Laura) för ögonblicket befinner sig i Paris.

Om Du tittar på det sista kapitlet i mitt verk om Den artonde Brumaire, kan Du se hur jag där hävdar att nästa franska revolutionsförsök inte, som de tidigare, kommer att nöja sig med att anförtro styrandet av den byråkratiska och militära maktapparaten åt nya ledare - i stället kommer man att syfta till att slå sönder hela detta system, och det är den linje varje sant folklig revolution på kontinenten måste gå efter. Det är också vad våra heroiska partikamrater i Paris försöker göra. Vilken smidig kraft, vilken historisk initiativförmåga och vilken offervilja dessa parisare gett prov på! Efter sex månaders tid av hunger och elände - förorsakade av de egna ledarnas svek i ännu högre grad än av de yttre fienderna - förmår de resa sig, trots de preussiska bajonetternas hot, som om det aldrig utkämpats något krig mellan Frankrike och Tyskland och som om inte fienden fortfarande befann sig strax utanför Paris! Historien känner ingen motsvarighet till en så storslagen aktion! Om de ändå blir besegrade, beror detta enbart på deras alltför stora beskedlighet. De skulle genast ha marscherat mot Versailles, så snart de fått först Vinoy och sedan hela den reaktionära delen av det parisiska nationalgardet att slå till reträtt. På grund av samvetsbetänkligheter lät de tillfället gå dem ur händerna. De drog sig för att sätta i gång ett inbördeskrig, som om inte det där jämmerliga missfostret Thiers genom sitt försök att avväpna parisarna redan gjort inbördeskriget till ett faktum! Misstag nummer två: Centralkommittén lämnade alltför tidigt ifrån sig makten, för att bereda plats för Kommunen. Även här blev det en "hederssak" att inte synas uppträda skrupelfritt! Vad detta än kan komma att leda till, är den nuvarande resningen i Paris - även om den skulle krossas av det gamla samhällets vilddjur, svin och fähundar - vårt partis mest ärorika företag sedan juniupproret. Jämför dessa himlastormande parisiska kämpar med deras tyska bröder, förslavade under det heliga tysk-preussiska väldets himmel och maktlöst beskådande de ledandes upptåg i ruttna maskeraddräkter, stinkande av kasernodörer, kyrklig rökelse och kälkborgerlig atmosfär.

I den offentligt publicerade listan över personer som mottagit subsidier direkt från L. Bonapartes kassa har jag förresten hittat en notis om att Vogt i augusti 1859 erhöll 40 000 francs! Jag har vidarebefordrat denna uppgift till Liebknecht, som bör kunna finna användning för den.

"Haxthausen" kan Du vid tillfälle sända mig, eftersom jag på senare tid kunnat motta helt oskadade exemplar av diverse broschyrer inte bara från Tyskland utan till och med från Petersburg.

Tack för de olika tidningar Du skickat (vill gärna ha ännu fler, eftersom jag tänker skriva en del om Tyskland - riksdagen etc.).

Men de bästa hälsningar till fru grevinnan och till Käuzchen

Din
K. M.