Leo Trotskij

POUM:s förräderi

23 januari 1936 [1]


Originalets titel: The Treachery of the POUM
Översättning: Martin Fahlgren
HTML: Martin Fahlgren
Annan version: I pdf-format på marxistarkiv.sedirektlänk



De spanska ”vänsterkommunisternas” organisation, som alltid varit en förvirrad organisation, har efter otaliga svängar åt höger och vänster gått samman med Mauríns katalanska federation i ett parti för ”marxistisk (?) enhet” på basis av ett centristiskt program. Några av våra egna tidskrifter har, vilseledda av detta namn, skrivit om detta parti som om det närmade sig Fjärde internationalen. Det finns inget farligare än att överdriva de egna styrkorna med hjälp av...  godtrogen fantasi. Det dröjer aldrig länge innan verkligheten leder till grym besvikelse!

Tidningarna rapporterar att alla ”vänsterpartier” i Spanien, såväl borgerliga som arbetarpartier, har bildat ett valblock på grundval av ett gemensamt program, som – det ligger i sakens natur – inte på något sätt skiljer sig från den franska folkfrontens program och alla andra ihopdiktade program av samma typ. Här finner vi en ”reform av författningsdomstolen” och ett kraftfullt hävdande av ”myndighetsprincipen” (!), ”befrielse av rättvisan från allt inflytande av politiskt och ekonomiskt slag” (befria den kapitalistiska rättvisan från påverkan från kapitalet!). Och mer av samma slag. Programmet konstaterar att blockets borgerliga republikaner förkastar nationalisering av jorden, men ”i gengäld”, och tillsammans med de vanliga billiga löftena till förmån för bönderna (krediter, högre priser på jordbruksprodukter, m m), uttalar sig programmet för att ”sanera (!) industrin” och skydda småindustrin och småhandeln. Sedan följer den oundvikliga ”kontrollen över bankerna”, som – eftersom de borgerliga republikanerna, enligt programtexten, förkastar arbetarkontroll – reduceras till kontroll över bankerna ... av bankirerna själva, via deras parlamentariska ombud, såsom Azaña och liknande herrar. Slutligen kommer Spaniens utrikespolitik att följa de ”principer och metoder som gäller för Nationernas förbund”. Är något utelämnat?

Undertecknare av detta skamliga dokument är företrädare för två vänsterborgerliga partier, socialistpartiet, Allmänna arbetarunionen (UGT), kommunistpartiet (naturligtvis!), Socialistiska ungdomen (synd!), ”syndikalistpartiet” (Pestaña ) och slutligen Arbetarpartiet för marxistisk enhet [POUM] (Juan Andrade).

Under åren av uppsving stod de flesta av dessa partier i spetsen för den spanska revolutionen, och gjorde då allt som stod i deras makt för att förråda den och trampa den under fötterna. Det nya är underskriften från Maurín-Nin-Andrades parti. De f d spanska ”vänsterkommunisterna” har förvandlats till blott och bart en svans till ”vänster”-bourgeoisin. Det är svårt att tänka sig ett mer vanhedrande förfall!

För några månader sedan publicerades i Madrid Juan Andrades bok La burocracia reformista en el movimiento obrero (Den reformistiska byråkratin i arbetarrörelsen), som tillsammans med citat från Marx, Engels, Lenin och andra författare innehåller en analys av de orsaker som ligger bakom degenereringen av arbetarbyråkratin. Juan Andrade skickade mig sin bok två gånger, varje gång med glödande dedikationer, där han kallar mig sin ”ledare och lärare.” Detta faktum, som under andra omständigheter endast skulle ha gjort mig glad, tvingar mig nu att desto mer beslutsamt offentligt deklarera att jag aldrig lärt någon politisk förräderi. Och Andrades agerande är inget annat än ett förräderi mot proletariatet till förmån för en allians med bourgeoisin.

I detta sammanhang är det på sin plats att påminna om att de spanska ”vänsterkommunisterna”, som själva namnet antyder, vid varje lämpligt tillfälle uppträdde som omutliga revolutionärer. De fördömde i synnerhet de franska bolsjevik-leninisterna för att de gick med i socialistpartiet: Aldrig! Under inga förhållanden! Att tillfälligt gå in i en politisk massorganisation för att där bedriva en kompromisslös kamp mot de reformistiska ledarna och för den proletära revolutionen – det är opportunism, men att ingå en politisk allians med ledarna för ett reformistisk parti på grundval av ett program som man vet är oärligt och används för att dupera massorna och skydda bourgeoisin – det är modigt! Kan det finnas någon större förnedring och prostitution av marxismen?

POUM tillhör den famösa Londonbyrån för ”Revolutionära socialistiska partier” (fd IAG). Ledning för denna byrå ligger nu i händerna på Fenner Brockway, sekreterare i Independent Labour Party (ILP). Vi har redan skrivit att ILP, trots Maxtons och andras föråldrade och till synes obotliga pacifistiska fördomar, har intagit en ärlig revolutionär ståndpunkt i fråga om Nationernas förbund och dess sanktioner. Alla har vi med nöje läst ett antal utmärkta artiklar om detta i New Leader. Under de senaste parlamentsvalen vägrade Independent Labour Party att ens stödja labourpartiet i själva valet, just för att detta stödde Nationernas förbund. Denna vägran var i och för sig ett taktiskt misstag. Överallt där ILP inte kunde föra fram egna kandidater borde det ha stött labour-kandidater mot tories. Men detta är av underordnad betydelse. I vilket fall som helst var t o m tal om ett ”gemensamt program” med labour uteslutet. Internationalister skulle ha kombinerat stöd (till labour-kandidater) i valet med ett avslöjande av de brittiska socialpatrioternas kryperi inför Nationernas förbund och dess ”sanktioner”.

Vi tar oss friheten att ställa en fråga till Fenner Brockway: Vad är exakt syftet med den ”International” där han är sekreterare? Den brittiska sektionen av denna ”International” förkastar t o m valstöd till labour-kandidater om dessa stödjer Nationernas Förbund. Den spanska sektionen ingår ett block med borgerliga partier på ett gemensamt program till stöd för Nationernas Förbund. Kan man komma längre när det gäller motsägelser, förvirring och bankrutt? Det är fortfarande inget krig, men London-”internationalens” sektioner drar redan åt helt motsatta håll. Vad händer med dem när verkligt avgörande händelser äger rum?

Men låt oss återvända till den spanska partiet för ”marxistisk enhet”. Hur ironiskt är namnet ”marxistisk enhet”... med bourgeoisin. De spanska ”vänsterkommunisterna” (Andrés Nin, Juan Andrade och andra) har mer än en gång försökt kontra vår kritik av deras klassamarbetspolitik genom att anföra vår brist på förståelse för de ”särskilda villkoren” i Spanien. Detta är det vanliga argumentet som alla opportunister brukar tillgripa. Men en  verklig proletär revolutionärs första plikt består i att översätta de särskilda villkoren i det egna landet till marxismens internationella språk, vilket är begripligt även utanför det egna landet.[2]

Men idag finns inget behov av dessa teoretiska resonemang. De spanska arbetarledarnas block med vänsterbourgeoisin innehåller inget ”nationellt”, för det avviker inte det minsta från ”folkfronten” i Frankrike, Tjeckoslovakien, Brasilien eller Kina. POUM genomför bara slaviskt samma politik som Kominterns sjunde kongress prackade på alla sektioner helt oberoende av deras ”nationella egenheter”. Det som är nytt i den spanska politiken består endast i att denna gång även en sektion av London-internationalen officiellt har anslutit sig till blocket med bourgeoisin. Så mycket värre för den. Vad oss anbelangar, föredrar vi klarhet. I Spanien kommer det säkert att finnas riktiga revolutionärer som skoningslöst avslöjar Mauríns, Nins, Andrades och deras medhjälpares förräderi, och lägger grunden till en spansk sektion av Fjärde Internationalen!


Noter:

[1] Denna artikel var den första som Trotskij skrev om Spanien för offentlig publicering sedan september 1932, där han i artikeln De spanska 'Kornilovarna' och stalinisterna hade kommenterat general Sanjurjos misslyckade revoltförsök och hur Pravda hade behandlat detta.

[2] I försöken att rättfärdiga sin politik, pekar Maurín och Nin på det spanska valsystemet som gör det ytterst svårt för ett ny parti att ställa upp oberoende kandidater (se resolutionen från centralkommittén i La Batalla nummer 234). Men detta argument är värdelöst. Valteknik kan inte rättfärdiga en förräderiets politik, vilket ett gemensamt program med bourgeoisin utgör. – L. T.