Originalets titel: China and the Russian Revolution
Översättning: Martin Fahlgren
HTML: Martin Fahlgren
Den dag jag fick veta att min Ryska revolutionens historia[1] skulle publiceras på det kinesiska språket var en högtidsdag för mig. Jag har nu fått besked om att översättningsarbetet har påskyndats och att första bandet kommer att ges ut nästa år.
Låt mig uttrycka den fasta förhoppningen att boken kommer att visa sig givande för kinesiska läsare. Oavsett vilka brister som kan vidlåta mitt arbete kan jag med tillförsikt säga en sak: Fakta presenteras där med fullständig samvetsgrannhet, dvs på grundval av verifiering mot ursprungliga källor, och att det i vilket fall som helst inte finns ett enda faktum som har ändrats eller förvrängts för att passa den ena eller andra förutfattade teorin eller, vilket är ännu värre, för att gynna den ene eller andres personliga rykte.
Den nuvarande unga generationens olycka i alla länder, bland dem Kina, består i följande: att det under beteckningen marxism har skapats en gigantisk fabrik av historiska, teoretiska och alla andra slags förfalskningar. Denna fabrik bär namnet ”Kommunistiska internationalen”. Den totalitära regimen, dvs den regim som utövar byråkratisk styrning på livets alla områden, försöker oundvikligen att utvidga sitt styre även över det förflutna. Historien förvandlas till råmaterial för vilka som helst konstruktioner som den härskande totalitära klicken kräver. Detta öde har drabbat oktoberrevolutionen och bolsjevikpartiets historia. Det senaste och till dags dato mest fulländade hopkoket av förfalskningar och falska anklagelser är Sovjetunionens Kommunistiska Partis (bolsjevikerna) historia, som för ett tag sedan gavs ut under Stalins personliga ledning. I hela mänsklighetens bibliotek känner jag, och knappast någon annan heller, inte till någon annan bok där fakta, dokument – och dessutom sakförhållanden som är kända för alla, är så oärligt ändrade, vanställda eller helt enkelt raderade från händelseutvecklingen i syfte att förhärliga en enda människa, nämligen Stalin.
Tack vare de obegränsade materiella resurser som står till förvanskarnas förfogande, har den okunniga och obegåvade förfalskningen översatts till den civiliserade mänsklighetens alla språk och distribuerats i miljoner och tiotals miljoner exemplar.
Vi har till vårt förfogande varken sådana ekonomiska resurser eller en sådan enorm apparat. Men vi har något som är större: omsorg om den historiska sanningen och en korrekt vetenskaplig metod. Även om en förfalskning är utarbetad av en mäktig statsapparat, tål den inte tidens tand och i det långa loppet sprängs den av sina inre motsättningar. Den historiska sanningen däremot, som upprättats med en vetenskaplig metod, har sin egen interna övertygande kraft och vinner i det långa loppet herraväldet över sinnena. Själva behovet av att granska, dvs omarbeta och ändra – ännu mer exakt förfalska – revolutionens historia, uppstod ur detta: Byråkratin såg sig tvungen att klippa av navelsträngen till bolsjevikpartiet. Att omarbeta, dvs förfalska revolutionens historia, blev en tvingande nödvändighet för byråkratin som tillskansade sig revolutionen och fann sig tvungen att bryta med bolsjevismens traditioner.
Bolsjevismens väsen var proletariatets klasspolitik, som var det enda som kunde få till stånd makterövringen i oktober. Under hela sin historia var bolsjevismen oförsonlig mot klassamarbetspolitik med bourgeoisin. Just däri består den grundläggande motsättningen mellan bolsjevism och mensjevism. Och dessutom kretsade kampen inom arbetarrörelsen, som föregick uppkomsten av bolsjevismen och mensjevismen, alltid i sista hand kring den centrala frågan, det centrala vägvalet: antingen samarbete med bourgeoisin eller oförsonlig klasskamp. ”Folkfrontspolitiken” innehåller inte det minsta nytt, om vi bortser från det högtidliga och huvudsakligen bluffaktiga namnet. Det som det i samtliga fall handlar om är proletariatets politiska underordning under utsugarnas vänsterflygel, oavsett om denna metod kallas koalition eller Vänsterblock (som i Frankrike) eller ”folkfront” i Kominterns språk.
”Folkfrontspolitiken” bar särskilt elakartad frukt eftersom den tillämpades i en epok av borgarklassens imperialistiska förfall. Under den kinesiska revolutionen lyckades Stalin till sist tillämpa den politik som mensjevikerna försökte förverklig under revolutionen 1917. Samma sak upprepades i Spanien. Två grandiosa revolutioner slutade med katastrof på grund av detta: att ledarskapsmetoderna var stalinismens metoder, dvs den mest elakartade formen av mensjevism.
”Folkfrontens” politik, som innebar att proletariatet underordnades bourgeoisin, omöjliggjorde under fem år klasskamp mot kriget. Medan nederlaget för den kinesiska revolutionen, som betingades av Kominterns ledning, beredde marken för den japanska ockupationen, beredde den spanska revolutionens nederlag och ”folkfrontens” snöpliga kapitulation i Frankrike marken för Hitler aggression och makalösa militära framgångar.
Japans segrar, liksom Hitlers segrar är inte det sista ordet i historien. Även denna gång kommer kriget visa sig vara revolutionens moder. Revolution kommer återigen att ställa och granska alla frågor i mänsklighetens historia, i såväl utvecklade som efterblivna länder, och lägga grunden till att skillnaderna mellan utvecklade och efterblivna länder övervinns.
Reformister, opportunister och de som följer gamla inrotade vanor kommer att slungas åt sidan av händelseförloppet. Endast revolutionärer, härdade revolutionärer, som berikats av erfarenheterna från det förflutna, kommer att kunna höja sig till de stora händelsernas nivå. Det kinesiska folket är destinerat att inta första platsen i mänsklighetens framtida öden. Jag blir glad om de avancerade kinesiska revolutionärerna från denna historia tillgodogör sig vissa av klasspolitikens grundläggande regler, vilka kommer att hjälpa dem att undvika ödesdigra misstag i framtiden, misstag som ledde till revolutionens skeppsbrott 1925-27.
[1] Svensk översättning (i 3 band): Ryska revolutionens historia