Leo Trotskij

Två brev till Albert Goldman

10 och 19 februari, 1940


Originalets titel: Two Letters to Albert Goldman
Översättning: Se startsida för "Till marxismens försvar"
HTML: Martin Fahlgren

Ingår i samlingen "Till marxismens försvar".



10 februari, 1940

Käre kamrat Goldman, [57]

Jag är fullständigt ense med dig i ditt brev från den 5 februari. När jag publicerade Aberns utlåtande om splittring, så var det i syfte att framkalla ett klart och otvetydigt uttalande från kamrat Abern och andra ledare för oppositionen – inte om majoritetsledarnas föregivet gömda intentioner i denna mening, utan om deras egna.

Jag har redan hört aforismen om de ”andra klassens medborgarna”. Jag skulle vilja fråga oppositionens ledare: när de kallar motståndargruppen ”Cannonklicken” eller ”konservativa byråkrater” o.s.v., vill de då göra dem till andra klassens medborgare? Jag kan bara tillägga att extrem känslighet är ett av de mest framträdande dragen hos varje småborgerlig fraktion. Jag vet inte om t.ex. Shachtman med sitt öppna brev vill göra mig till en andra klassens medborgare. Jag intresserar mig bara för hans idéer, inte för hans psykoanalytiska gissningar.

Jag har ett visst intryck av att oppositionens ledare, förlamade av en serie misstag, driver in varandra i en hysterisk stämning, och för att sen rättfärdiga sin fraktionshysteri i sina egna ögon, tillskriver de sina vedersakare de allra skummaste och mest otroliga avsikter. När de säger att min brevväxling med Cannon var ett camouflage, kan jag bara rycka på axlarna.

Den bästa behandlingsmetoden för småborgerlig hysteri är marxistisk objektivitet. Vi kommer att fortsätta att diskutera dialektik, marxistisk sociologi, sovjetstatens klasskaraktär, krigets karaktär, inte i det absurda och kriminella syftet att framkalla en splittring, utan i det mer förnuftiga syftet att övertyga en betydande del av partiet och hjälpa den att övergå från en småborgerlig inställning till en proletär.

Med varmaste kamratliga hälsningar, L. TROTSKIJ


19 februari, 1940

Käre Kamrat Goldman,

En minoritetskongress är bara ett förberedande valmöte i nationell skala.[58] Det är anledningen till att det inte i sig betyder en principiell förändring av situationen. Det är bara ett nytt steg på samma väg, ett dåligt steg på splittringens väg, men inte nödvändigtvis själva splittringen. Möjligen, ja det är säkert, finns det två eller tre tendenser inom oppositionen med avseende på splittringsfrågan och kongressens mål är att ena dessa. På vilken grundval? Antagligen ser inte några ledare i sin desperation någon annan utväg än splittring.

Under dessa förhållanden kunde ett kraftfullt ingripande från majoritetens sida för enighet göra de medvetna splittrarnas uppgift mycket besvärligare. Kan inte er valkommitté eller, möjligen ännu bättre, NK:s officiella majoritet eller PK sända ett meddelande till Clevelandkongressen angående enbart en enda fråga, nämligen partiets enhet. I ett sådant brev skulle jag inte ta upp frågan om Sovjetunionens karaktär eller om det blandade kriget, annars kunde det uppfattas som om deras position i dessa frågor måste överges som ett villkor för att få stanna kvar inom partiet. Ingalunda. Ni accepterar dem som de är, om de verkligen är hängivna partiet och 4:e internationalen och är beredda att acceptera disciplin i handling.

Med bästa hälsningar,

LEO TROTSKIJ


Noter

  [57] Albert Goldman: Han valdes in i SWP:s ledning efter samarbetet med socialistpartiet. Han kom från kommunistpartiet och anslöt sig till den trotskistiska rörelsen i början av trettiotalet. Han var en duktig advokat och försvarade Trotskij vid Deweykommissionens förhör i Coyoacán 1937. Han anklagades vid processen i Minneapolis (se not 1) och var försvarsadvokat för alla de anklagade.

[58] Minoriteten sammankallade en konferens för sin grupp i Cleveland den 24-25 januari, 1940. Denna konferens förklarade att det fanns två politiskt oförenliga tendenser inom partiet och att ”partiet måste utsträcka rättigheten för varje grupp som befinner sig i minoritet ,på kongressen att ge ut en egen offentlig politisk tidskrift som försvarar Fjärde Internationalens allmänna program (och vilken) på samma gång på ett objektivt sätt skulle framföra sin tendens’ speciella inställning i den omtvistade ryska frågan”. Majoriteten förkastade minoritetens krav.